Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
Bo Krister,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

GT-navigering


1 Kung 12-2 Kung 17
Nordrikets färd mot förskingringen

Kungaböckernas historia är, som namnet säger, kungarnas. Detta är nu ingen munter läsning.
Den åldrande Salomos avfall och hårda styre hade berett marken, så att hans son Rehabeams svar till Nordriketsstammar inte bör överraska: "Har min fader tuktat er med ris, så skall jag tukta er med skorpiongissel" (12:11).

Den israelitiska nationen var en stamfederation med gemensamt förflutet i patriarktiden och i uttåget ur Egypten under Mose.
Men väl i löfteslandet sviktar den inbördes lojaliteten. Av geografiska och topografiska skäl sker en uppdelning i Nord och Syd vilken David efter flera års styre i sydrikets Hebron som den förste lyckas häva, i det han gör Jerusalem till huvudstad. Men enheten skulle endast bestå under två goda ledare.

Jerobeam blir ledare för Nordriket Israel, kap 12. Trots det socialt rättmätiga i upproret är det andligt sett fel: han sätter upp tjurstatyer i Dan i norr, och i Betel nära sydgränsen, så att Nordrikets folk inte skall fortsätta vallfärda till Jerusalem i Sydriket. Brytningen är ett faktum och riket är delat. Detta sker c:a år 930 f Kr.
Nordriket kommer att bestå i drygt 200 år. Detta leds av olika dynastier, kungahus, som styr dåligt mer eller mindre kort tid och där regenten mördas av sina efterträdare på mindre eller mer grymt sätt.

Med Omris kungahus finner Nordriket fastare former och en egen ny permanent huvudstad, Samaria (16:24).
Det är under Omris son och efterträdare Ahab som profeten Elia uppträder. Ahab var gift med den feniciska prinsessan Isebel, som infört sitt folks fruktbarhetsgudar i Nordriket Israel. När därför Elia träder fram, kap 17, hävdar han Herrens Gud överhöghet på just det område där fruktbarhetsgudarna (Baal och Astarte) skulle vara så nyttiga: att ge regn och växtlighet: "... under dessa år skall varken dagg eller regn falla, med mindre jag säger det."

Envigen på Karmelberget är välkänd: där uppenbarar Gud i eld att Han är den levande. Sedan regnar det, kap 18.
Men Elia själv beger sig på vandring söderut, genom Juda och Sydlandet Negev, genom Sinaiöknen ända ned till Guds berg Horeb, där Mose tagit emot det förbund och den uppenbarelse Elia stridit för. Elia söker sig tillbaka till sin tros källor, och får ett möte med Gud i den stilla susningen, kap 19.

Med kungarna i Nordriket är inte att räkna. Lampan har flyttats över till profeterna. Dessa får även ombesörja politiska uppdrag.
Efter Elias uppryckande i vagnar av eld, 2 Kung 2, uppenbaras i sanning förste sonens dubbla arvslott i Elias verksamhet. Denne profet gör fler underverk än sin föregångare!

De troende och trogna var aldrig utan vittnesbörd i det andligt vilseförda Nordriket under dess färd mot förskingring under assyrierna år 721. Efter Elia och Elisa träder bland andra skriftprofeterna Amos och Hosea fram här.
Israel stormade sannerligen fram "som ett jehu" mot domen! Jehu krossar Isebel under sina vagnshjul, 2 Kung 9, och utrotar baalerna (10:28), men guldkalvarna i Betel och Dan får stå kvar.
Jerobeam II (793-) 782-753 ökar hastigheten mot domen.
Sluträkningen står angiven i kap 17 och summan är v 23:

Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte,
såsom han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna.
Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än idag.


GT-navigering