Leka med uppdraget |
En bild av ljung på berg = Ljungberg. Kanske var det just på denna plats i Bohuslän min farfar, stenhuggaren Carl Johan Peterson, antog det namnet, omkring år 1900. |
Och här är jag själv, Bo Krister, spänd på att få veta vad livet innebär. |
"Andras prästämbetet, måste själva lagen ändras" (Hebr 7:12). En märklig vers! Det står alltså inte
tvärtom: ändras lagen måste prästämbetet ändras. Vi behöver ha stöd i denna det Nya testamentets syn
på förhållandet mellan försoning och lag för att våga ta till oss det som Gamla testamentet faktiskt
direkt säger, dvs att Gud är frälsare och försonare på ett mer grundläggande sätt än Han är laggivare
och domare.
Försoningen (= det prästämbetet var avsett att bringa) är ingen dramatisk brandkårsutryckning
från Guds sida. Om försoningen fanns i Guds hjärta före världens skapelse (1 Petr 1:20), hur mycket mer
då före lagens utgivande! Lagen (= 'uppenbarelsen', 'undervisningen', 'vägledningen' i de fem Moseböckerna)
är alltså inte given för att sätta krokben för människor. Lagen är i sig i första hand profetisk: dess
förebilder innehåller en gudagiven kristussubstans. Den troende israeliten kunde nå förbindelse med
försoningens Gud genom förebilderna! (Detta är Hebréerbrevets 11.e kapitel förutsättning och det som
ligger under Paulus argumentation i Galaterbrevet; 'var inte lagiska, för det var de inte under GT's tid'.)
Som Ivan Hellström i sin utomordentliga Evangelium enligt Mose (Efs-förlaget) visar, var förebilderna
av olika slag. Det kunde vara rena löften, personligheter under patriarktiden, händelser och gudsingripanden
och - förordningar. Flera sådana möter oss i Andra Mosebok: ökentältet (tabernaklet) med dess föremål och den
institution som denna artikel inledningsvis nämnde: prästämbetet.
Det tål att repeteras, att Lagen aldrig gavs som en frälsningsväg, utan som ett tecken på förbundet mellan Gud
och Israel. Detta är Nya testamentets lära (även om fokus i en del brev ligger på hur detta missuppfattades).
Mose befinner sig på Berget under den tid som kap 24 till 34 beskriver. Han får här genom en gudomlig uppenbarelse
in i minsta detalj besked om hur ökentältet och dess föremål skall utformas, respektive hur prästämbetet skall
inrättas. Det är därför att de är ingivna av Anden som de äger profetisk kraft: genom den kunde folket få uppleva Kristus!
Hebréerbrevets författare påstår just detta. Han säger att uttågsgenerationen blev evangeliserad (Hebr 6:2,6);
så den grekiska grundtexten - den svenska översättningen har: "få del av det glada budskapet." Det är bara
utrymmet som hindrar honom från att närmare gå in på hur detta fungerade i enskildheter (Hebr 9:5b).
När Mose efter det att Gud för andra gången skrivit de tio orden på lagens tavlor och i nåd och kärlek förlåtit
folket deras synd (kap 34), så visar det sig att deras omvändelse är äkta, för den visar sig i handling.
Deras hjärta var vidrörda och de gav gåvor till tabernakel och prästtjänst (kap 35). Ja, de gav i sådant
överflöd at Mose fick sätta stopp för det (36:6,7)! Och Gud gav "vishet i hjärtat åt alla som av sitt
hjärta manades att träda fram för att utföra arbetet" (36:2).
I första månaden av andra året efter uttåget fullbordades arbetet (kap 40), "då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet
och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet"!