Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
Bo Krister,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

GT-navigering


2 Mos 24-40 Försoningsförebilder

"Andras prästämbetet, måste själva lagen ändras" (Hebr 7:12). En märklig vers! Det står alltså inte tvärtom: ändras lagen måste prästämbetet ändras. Vi behöver ha stöd i denna det Nya testamentets syn på förhållandet mellan försoning och lag för att våga ta till oss det som Gamla testamentet faktiskt direkt säger, dvs att Gud är frälsare och försonare på ett mer grundläggande sätt än Han är laggivare och domare.
Försoningen (= det prästämbetet var avsett att bringa) är ingen dramatisk brandkårsutryckning från Guds sida. Om försoningen fanns i Guds hjärta före världens skapelse (1 Petr 1:20), hur mycket mer då före lagens utgivande! Lagen (= 'uppenbarelsen', 'undervisningen', 'vägledningen' i de fem Moseböckerna) är alltså inte given för att sätta krokben för människor. Lagen är i sig i första hand profetisk: dess förebilder innehåller en gudagiven kristussubstans. Den troende israeliten kunde nå förbindelse med försoningens Gud genom förebilderna! (Detta är Hebréerbrevets 11.e kapitel förutsättning och det som ligger under Paulus argumentation i Galaterbrevet; 'var inte lagiska, för det var de inte under GT's tid'.)
Som Ivan Hellström i sin utomordentliga Evangelium enligt Mose (Efs-förlaget) visar, var förebilderna av olika slag. Det kunde vara rena löften, personligheter under patriarktiden, händelser och gudsingripanden och - förordningar. Flera sådana möter oss i Andra Mosebok: ökentältet (tabernaklet) med dess föremål och den institution som denna artikel inledningsvis nämnde: prästämbetet.
Det tål att repeteras, att Lagen aldrig gavs som en frälsningsväg, utan som ett tecken på förbundet mellan Gud och Israel. Detta är Nya testamentets lära (även om fokus i en del brev ligger på hur detta missuppfattades).

Mose befinner sig på Berget under den tid som kap 24 till 34 beskriver. Han får här genom en gudomlig uppenbarelse in i minsta detalj besked om hur ökentältet och dess föremål skall utformas, respektive hur prästämbetet skall inrättas. Det är därför att de är ingivna av Anden som de äger profetisk kraft: genom den kunde folket få uppleva Kristus!
Hebréerbrevets författare påstår just detta. Han säger att uttågsgenerationen blev evangeliserad (Hebr 6:2,6); så den grekiska grundtexten - den svenska översättningen har: "få del av det glada budskapet." Det är bara utrymmet som hindrar honom från att närmare gå in på hur detta fungerade i enskildheter (Hebr 9:5b).

När Mose efter det att Gud för andra gången skrivit de tio orden på lagens tavlor och i nåd och kärlek förlåtit folket deras synd (kap 34), så visar det sig att deras omvändelse är äkta, för den visar sig i handling. Deras hjärta var vidrörda och de gav gåvor till tabernakel och prästtjänst (kap 35). Ja, de gav i sådant överflöd at Mose fick sätta stopp för det (36:6,7)! Och Gud gav "vishet i hjärtat åt alla som av sitt hjärta manades att träda fram för att utföra arbetet" (36:2).
I första månaden av andra året efter uttåget fullbordades arbetet (kap 40), "då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet"!

GT-navigering