4 Mos 15-36 I prövningens öken

Vad händer efter det man misslyckats med att vandra enligt Herrens ledning?
Israeliterna hade valt fel; de hade lyssnat på de pessimistiska och negativa omdömena om Landet. Deras hjärtan hade förberetts för detta genom förtalets spetälska, och nu skulle de vända åter till en dödsmarsch i öknen. Ingen vuxen skulle få komma in; en ny generation måste få växa upp.
-Vad kan vi lära oss av att inte ha vågat handla, när vi kom ur Guds plan och ledning med våra liv?
För det första: att acceptera att denna möjlighet som vi svek nu inte längre finns (14:39-45).
För det andra: att stilla invänta ny ledning från Honom som ständigt börjar om på nytt i en människas liv; så också i det israelitiska folkets. "Herren talade till Mose och sade: Om ni, när ni kommer in i det land som jag vill ge er och där ni skall bo..." (15:1 ff.).

Vi bör se resten av 4 Mosebok som ett Herrens manövererande med sitt folk för att på nytt få dem i läge för att kunna komma in i Landet/Uppgiften. Lik en seglare inför en svår och trång passage kryssar Herren för att få höjd i vinden. Utgångsläget måste vara så gynnsamt som möjligt innan ett nytt försök kan göras.
Nu måste också en luttring ske: nu skall de friska grenarna beskäras och de döda grenarna huggas bort (Joh 15:2). Det är också nu Herren ger det judiska folket hörntofsarna som förbundstecken (15:37-40). (Jesus själv bar dem, vilket berättelsen om den blodgångssjuka kvinnan visar, Matt 9:20. Han vände sig aldrig mot bruket, utan endast mot det prålande missbruket, Matt 23:5.) Genom trådarnas och knutarnas antal plus talvärdet hos det hebreiska ordet för hörntofs tsitsit, fås summan 613, vilket sägs svara mot resultatet av rabbinernas rannsakan i Bibeln om påbud, 248, och förbud, 365, för det judiska folkets vandring i Sinaiförbundets nåd.
För det israelitiska folkets nya ansats gäller alltså samma villkor som för oss: tillbaka till försoningens grunder. Endast där kan något nytt byggas, endast i den levande kontakten med det bärande i det förflutna kan vi möta framtidens utmaningar! "Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land, för att jag skall vara er Gud. Jag är Herren, er Gud" (15:41).

Naturligt nog är det nu som Koras, Datans och Abirams uppror inträffar (kap 16), för detta är en rannsakningens tid. Nu prövas andarna, nu flyter skräpet upp till ytan. Genom denna händelse blir Arons prästämbete förnyat: hans stav grönskar (kap 17), och även leviternas (helgedomsvaktmästarna) tjänst förnyas (kap 16).
Denna grönskande stav blir i Mose hand tyvärr anledning till att denne gudsman själv inte kommer in i landet - men kanske han nu hade fullgjort sin uppgift; nu kanske andra skulle ta vid: istället för att tala till klippan (20:8), gensvarar Mose på Herrens löfte med en vredgad fråga (v. 10) och slår på klippan, vilket tidigare hade varit det rätta (2 Mos 17:6).

Förberedelserna för intåget i Landet pågår i massiv skala (kap 32, 34). Herren vill ge seger för sitt folk och ger dem försoningsförebilder: kopparormen (kap 21) och profeten Bileams syner (kap 23, 24): "Jag ser honom, men inte denna tid, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel."

GT-navigering