Om bibelsynsdebatten i Örebro - och sedan
I den efterföljande debatten till Bibelsynsdagen i Örebro den 27 oktober 2012 har Stefan Swärd bjudit in
till sin blogg Allt mellan himmel och jord, huvudaktörerna,
som givit flera tunga bidrag:
Greger Andersson (litterärvetenskaplig GT-forskare):
1,
2,
3,
4,
5;
se även Världen-i-dag-artikeln
Vad är syftet med Jona bok?,
Anders Gerdmar (NT-exeget):
1,
2,
3,
4,
5,
6,
7;
svar till Wasserman om bibelsyn;
Stefan Gustavsson (apologet; finns ej med bland Swärds gästbloggare; därför ett relevant bidrag från hans egen hemsida):
korrigering av Dagen-reportage;
samt originalframförandet:
video; (där även länkar finns till hela Bibelsynsdagen och de andra talarna på video);
Tommy Wasserman (NT-exeget; utbildningsledare ÖTH, som måhända ersatt huvudtalaren Mikael Tellbe i den efterföljande debatten):
1; deltar dessutom ofta i andra gästbloggars 'kommentarstrådar';
Seth Erlandsson (klassisk GT-exeget; som pga sjukdom inte kunde tala som planerat i Örebro):
1,
2,
3,
4.
Stefan Swärd själv (pastor, statsvetare och näringslivsskonsult i miljöfrågor) bidrar med övergripande resonemang och sammanfattning:
fundamentalism 1,
fundamentalism 2
Jona-debatten 1,
Jona-debatten 2,
Jona-debatten 3,
Jona-debatten 4,
Jona-debatten 5,
telogisk utredning 1,
telogisk utredning 2,
summering 1,
summering 2.
Många andra har dessutom skrivit MÄNGDER av insiktsfulla, värdefulla kommentarer: varje gästblogg innehåller en 'tråd' som direkt följer
på gästbloggen och där alla dessa kommentarer återfinns, så de är lätta att finna och läsa. (Seth Erlandsson utmärker sig dock genom att,
till skillnad från övriga gästbloggare, aldrig besvara kommentarer.)
Den av gästbloggarna som skapat mest debatt är Greger Andersson, vilket även återspeglar själva Bibelsynsdagens samtal, där samtalet främst
utspann sig mellan honom och Stefan Gustavsson och Anders Gerdmar; i den efterföljande bloggdebatten endast med Anders Gerdmar, då varken Stefan
Gustavsson eller Seth Erlandsson deltagit.
Stefan Swärd själv har dock varit aktiv i utbytet med Greger Andersson, liksom ett flertal kommentatorer, några ofta återkommande och med
långa och substansfyllda inlägg och som Andersson själv ingående besvarat.
Det man dock slås av, är hur ofta Greger Andersson får upprepa sig.
Det är svårt att inte se ett visst samband mellan detta och Stefan Swärds deklaration: "Jag är djupt skeptisk till den akademisering och teoretisering
som präglar präst- och pastorsutbildningar. Jag tycker att det finns skäl att kritiskt granska dessa företeelser."
("Avslutar bibelsynsdebatten för den här gången," blogginlägg 28 december 2012).
Jag känner stor sympati för Swärds deklaration. Jag har själv levt mitt liv i 'bägge världar'
(se mitt cv)
, och var under 80-talet en rätt flitig
förmedlare av akademisk teologi 'på bönders språk' (Karlfeldt) i dåvande tidningen Dagens spalter.
Samtidigt känner jag även stor sympati för Greger Anderssons svårigheter att bli förstådd, och börjar undra över den tes jag själv alltid hyllat: att
det skall gå att restlöst förklara all teologi, inklusive dess teoribildning, så att en normalbegåvad, normalbildad 'Svensson' skall kunna förstå.
Går det kanske inte?
Och åter: varför skulle det göra det? Vi accepterar komplexitet inom många livets områden, så varför skulle just teologin vara så
enkel och lätttillgänglig? Skälet är inte teologin i sig (som i 'läran om Gud' i Bibeln), utan det faktum att den akademiska teologin håller sig med
hjälpdiscipliner som t.ex. litteraturvetenskap, lingvistik, historievetenskap, kommunikationsteori, och att 'teologer av facket' (=sådana som disputerat vid svenska
lärosäten) egentligen är specialister inom dessa discipliner applicerade på 'gudskunskapens' (=teologins) område. Här vet man vad man vet och inte vet.
(Det är väl därför t.ex. NT:exegeten Anders Gerdmar är obenägen att ge sig in en specifik diskussion om GT:s böcker, eller ens ge raka svar på 'enkla' frågor,
trots enträgna uppmaningar av Greger Andersson.)
Och detta kanske kan vara ett memento för själva
termen teolog: lika lite som en ögonläkare kan operera ben, eller en hjärtkirurg nödvändigtvis kan råda i frågor om åldringsdemens, eller en psykiatriker
ens assistera vid en hjärntumörsoperation; lika lite vet en kyrkohistoriker nödvändigtvis särskilt mycket alls om GT:s eller NT:s exegetik, eller en systematisk teolog om
religionssociologiska undersökningsmetoder eller en exeget om religionspsykologi. Man kan kalla sig teolog utan att t.ex. kunna vare sig hebreiska eller
grekiska (och därmed inte ha någon särskild insikt i Bibeln utöver 'gemene man' - och då inte heller i bibelsynsfrågor på grundtextnivå).
Det finns 'i luften' en kanske berättigad förväntan om 'den slutgiltiga förklaringen'; om att få veta 'vem som har rätt och vem som har fel',
och så kunna fortsätta med vad vi höll på med 'innan hela detta oroande byk kom till offentligheten'.
Men, och tro mig, det kommer inte att kunna bli ett återvändande till
våra ostörda vardagar: för den verklighet som även innefattar universitetsteologins faktiska existens är OFANTLIGT mycket mer komplicerad än vad som
har framgått i denna debatt! Något av detta bär följande blogginlägg av Stefan Swärd 2013-10-15, med åtföljande kommentarer (i skrivande stund 118!), vittnesbörd om:
Kan någon förklara vad som är problemet?
Och: det finns en kategori som inte kan lämnas i sticket: de teologistuderande, inklusive de på 'pastorsutbildningar'. En förenklad debatt från den troende församlingens
sida skär av dem från ett livsnödvändigt samband.
Jona-debatten är nämligen knappt ett knappnålshuvud till is betraktad jämfört med de enorma isberg som finns under vattenytan (och det vet alla inblandade exegetiska teologer).
Kanske behövs det en dyksafari i dessa kalla vatten?
Isberg är ju som bekant inte att leka med.