Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Min berättelse



Vad är det att forska?


"Jaha, Stina, du har valt att forska om Skåne och Härjedalen, och du Martin om Lappland och Närke. Då kan ni väl gå till bokhyllan och se vad ni hittar och så vet ni att jag finns i lärarrummet. Eva-Britt och jag skall dricka lite kaffe."
Sveket mot barn och ungdomar att de inte får baskunskaper i att läsa och skriva och räkna, i historia och geografi, är inte forskning. Det är vilsenhet som bäst, eller lättja, eller som sämst: skapar endast arbetstillfällen på skolmyndigheterna när kursplaner och mål ånyo skall skrivas om.

Vad är det då att forska? Ja, det är att söka ny kunskap, baserad på tidigare kunskap.
För min del gällde det bibelhebreiskans verbsystem: hur förstår man verbformer i Gamla testamentet? Den frågeställningen hade fastnat hos mig, som en kardborre på en yllekofta, under ett Psaltarseminarium i Upppsala under professor Helmer Ringgren våren 1977. Ju mer jag läste, desto mer komplicerat och samtidigt fascinerande framstod ämnet.

Enligt de flesta experter handlar problemet inte om 'tempus' dvs tidsformer (springer, sprang, kommer att springa, hade sprungit) utan om 'aspekt' - vad nu det är, för det är ett annat slags aspekt än t.ex. inom de slaviska språken. Problemet är, att själva grammatikmodellen som används inte passar: den är skräddarsydd för Latinet.
Så för att forska på bibelhebreiskans verbsystem behöver man ta in språkvetenskapen, Lingvistiken, som hjälpdisciplin.
Naturligtvis får man först lära sig hebreiska sådan den klassiskt förstås, av de läroböcker som finns. Det är smärtsamt, eftersom man vet, att detta inte är den slutgiltiga sanningen. För bibelhebreiskans del kompliceras det hela dessutom av, att man sällan inom den teologiska gammaltestamentliga exegetiken har en TEXT att förhålla sig till, utan hypoteser om vad som 'egentligen' borde ha stått, eller stod. Det är också en underlig situation: inom andra vetenskaper forskar man på ett material, men här om hypoteser, dvs på förstadier till teorier.
Så det gällde att hitta nya vägar

De första åren som doktorand i Lund använde jag till att resa: jag hade gjort en Teol.Lic.-examen relativt snabbt, i december 1990, vilket gav mig en hel del stipendier, och jag sökte nya infallsvinklar till problemet i USA, England och Holland. Tjänsterummet på Teologiska Institutionen använde jag mest som förvaring för de böcker jag inte hade plats för hemma, samt för torka handduk och simbyxor när jag tränat på Högevallsbadet.

Jag valde en inriktning som fokuserade på de universella mottagningskategorier som står till buds för verb i alla språk: tidsrelatering, aspekt och modalitet.
Och istället för den historiskt-kritiska paradigmet valde jag att läsa in mig på litteraturvetenskap: GT var under alla förhållanden Litteratur!
Genom en framstående språkforskare i Cambridge, Sir John Lyons, fick jag en koppling, via en tysk teoretiker, Harald Weinrich, till institutionen för datorlingvistisk forskning vid Vrije Universiteit i Holland, där jag efter doktorandstudierna även tillbringade två läsår i en stimulerande miljö.

Men i vilket sammanhang skulle jag verka? Sommaren 1992 undervisade jag blivande bibelöversättare i England i Hebreiska vid Wycliffes skola i Horsleys Green, och blev tillfrågad om jag inte kunde tänka mig en framtid som översättningskonsult för Gamla testamentet: hjälpa översättare med exegetik och språkförståelse. Jag och och min fru började förbereda oss för en framtid som missionärer. En stor uppgift, men också ett stort internationellt sammanhang, med givande kontakter och utbyte med kollegor.

Det kändes bra, att min forskning skulle kunna komma till nytta och hjälpa till så att Guds Ord lättare och bättre kunde bli tillgängligt även för de folk som ännu inte hade hela Bibeln på ett språk de bäst förstod.

Min berättelse