Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Min berättelse



Bad jag till Gud?


Nu kommer vi till något intressant: bad jag (mycket) till Gud under de åtta åren jag var sjukskriven för kroniskt stressrelaterat utmattningssyndrom?
Om du som läser detta inte är kristen, eller religiös, så kanske du inte hajar galoppen med den frågan, men alla seriöst troende gör det, tro mig.
Så: bad jag till Gud?

(Det här är faktiskt farligt att skriva): Nej.

Nu skall du som inte är kristet troende och religiös veta, att det är nu som ridån går ned (därför detta, att inte be, skulle diskvalificera mig som kristen, eller åtminstone som någon värd att lyssna till); det är nu som responsen blir: "Jag vill inte vara med längre." Det är nu som avhoppet sker: "Jag vill inte läsa längre."
Så här, kära läsare, tappade vi en del.
Och du troende som hänger kvar: bravo!, du kommer att bli rikt belönad.

Belöningen består i ett litet bibelstudium över en del av en vers i Psaltaren, 10:17a, där det står:

Du, Herre, hör de förtrycktas längtan

Nu är det så, att vi alla har våra bakgrunder, kanske yrkesskador, som hjälper oss att förstå tillvaron lite bättre, även Bibeln. Och nu är det så med mig, att jag tillbringat en del år med att forska i språkvetenskapliga (lingvistiska) förutsättningar för att grammatiskt kunna beskriva Bibelhebreiskan. Alltså: jag har inte försökt lära mig bibelhebreiska, det ingår liksom i paketets förutsättningar, utan att komma bakom de sätt som grammatikor är skrivna på; det handlar om språkvetenskapliga teorier, och om kommunikation i allmänhet. Mitt forskningsämne var nu bibelhebreiskans verbsystem, som är mycket olikt moderna västerländska språks, vilka vi som bor i Västvärlden ju översätter det till.
Men nu skall det inte handla om detta, utan om en bieffekt av den forskningen, och det har med ordstudier att göra (och detta kan var och en som kan hebreiska kolla i vilket lexikon som helst -- lät det där förresten snobbigt och överlägset? Jante regerar!)

Håll med om att versen är lite märklig: hur kan man höra en längtan? Och vad är förresten en längtan?
Bra fråga. Bra svar har ofta som förutsättning bra frågor.
Det hebreiska ord som översätts 'längtan' har en grundbetydelse som betyder 'lutning'.
Gud förnimmer alltså en tankerörelse hos en människa; eller skall vi snarare säga: hjärterörelse, för andra delen av versen fortsätter:

du ger deras hjärtan mod

Bibelhebreiskans poesi rimmar nämligen inte på 'hjärta' och 'smärta', utan via tankeled, och det kallas parallellism, som kan se olika ut.
Hur snabbt färdas ljuset? Ja, noga räknat tydligen 299.792.458 meter per sekund i vacuum, och ändå är det lite av att "när Gud handlar står blixten stilla."
För inte nog med att Universums Skapare registrerar, eller 'hör', en sinnesrörselse hos en enskild människa; svaret är också där, snabbare än med ljusets hastighet, ty detta lilla människohjärta ges mod.

Inte undra på att Jesus kunde säga att vi inte skulle bekymra oss om vad vi skall äta eller dricka eller vad vi skall ha på oss för kläder, för "er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta," Bergspredikan, Matt 6:32. Eller, för den delen, att han varnade för att "rabbla långa böner som hedningarna, som menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull," Matt 6:7. "Var inte som de," säger Jesus, och sedan kommer det magnifika:

er himmelske Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.

Så, hur var det då, bad jag till Gud?

Ja, och Nej, alltså.

Min berättelse