Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Min berättelse




”Gå i väggen"; "Bli utbränd”?


Vad innebär det att "gå i väggen" och att "bli utbränd"?
De är metaforer förstås, men vad säger de?

"Gå i väggen:" hur gör man det? Varför "i" väggen, förresten, varför inte "emot" väggen?
En av förutsättningarna för utbrändhet (utmattningssyndrom) är Gränslöshet; att inte kunna sätta gränser . En vägg är en rumsavdelare, en gräns.
Att "gå i väggen" handlar om mer än att studsa emot en vägg; det handlar om att vilja gå igenom den; att inte vilja, eller kunna, uppfatta den som en gräns.
Att "gå i väggen" kan därför handla om att vara på väg in i väggen; att trassla in sig i armeringsjärn och klösa sig igenom betong och tegel: ju snarare man får hjälp att sluta, dess bättre.
Därför var den doktor som hindrade mig från att fortsätta en ängel, fast en barsk sådan (och utan vingar, förstås).
Och att "bli utbränd"? Vilken inre bild manar uttycket fram?:
- ett "utbränt" diskotek med tjogtals döda ungdomar?; eller ett "utbränt" bilvrak vid vägkanten?; eller en "utbränd" elcentral där förkolnade ledningsstumpar hänger från svartbrända skåp eller sticker ut från svedda väggar?
Att vara "utbränd" för tankarna till 'total förstöring'; inget kvar, nil, nothing; finito.
Bilderna av att "gå i väggen" respektive "bli utbränd" kan därför definiera den som drabbats av 'stressrelaterat kroniskt utmattningssyndrom' på ett förlamande sätt, olika för respektive metafor. Det kan bli tungande, speciellt 'utbrändhetsmetaforen': om man accepterar den är det ju inte mycket kvar att hoppas på (allt är utbränt inom en).
Men 'gå-i-väggen-metaforen' är inte så mycket bättre, för den är rätt obegriplig; på sin höjd talar den om den drabbade som en sån där mekanisk leksak från förr som man skruvade upp på ryggen och som gick framåt så fort man satte ned den på golvet; ständig rörelse; obönhörlig energi; alltid framåt; obändig vilja; oförmåga att se gränser: mycket (för mycket) liv och energi här, men ändå dömt på något sätt, för hur stänger man av?

Kombinera metaforerna (och vem förmår alltid hålla dem på armlängds avstånd?) och den tankemässiga kollapsen blir total.
Nej, skall man återvinna hälsa efter ett utmattningssyndrom gäller det att tänka djupare än att försöka förstå populära metaforer.


Min berättelse