Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Min berättelse



Hur kändes det att vara utbränd?


Bra fråga, svår att svara på. Men jag skall försöka.

Ett exempel: i juni 2003, ett halvår efter det att jag 'gått i väggen', var jag på en ö på Västkusten och tältade med våra söner. Förutom att bara relaxa i den vackra naturen hade jag föresatt mig att göra något: (och tänk nu på att detta var före den digitala eran) att föra över adresser från en gammal adressbok till en nyinköpt vacker Filofax i mörkgrönt läder. Trots att jag hade två veckor på mig klarade jag bara inte av denna uppgift rent mentalt. På något sätt 'tog det bara stopp, det gick inte.
Jämför då med att jag 2011, alltså åtta år senare klarade av att lära mig webbdesign på egen hand och bygga den webbplats där du nu läser detta.
Jag skriver detta inte 'triumfatoriskt' utan bara som en nykter iakttagelse hur olika det kan vara, men även förstås som ett uttryck för hopp: 'kronisk' behöver inte betyda 'irreversibel', alltså att man alltid måste dras med ett uppkommet ohälsotillstånd, utan att 'kronisk' har med tid att göra (Grekiskans 'chronos') och att det tar TID att utveckla kroniskt stressrelaterat utmattningssyndrom, och att det tar TID att bli helad från det också, men att det går.

Men hur KÄNDES det att vara utbränd?
Ofta kom bilden för mig, att det var som att komma nära ett starkt elektriskt spänningsfält, så snart jag försökte göra för mycket, något jag alltså inte klarade av (och åter: den som drabbas av utmattningssyndrom har det så att arbete och sysselsättning och initiativ och ordning kommer sig naturligare än att slappa och vila och 'bara ha det trevligt', så tendensen att hela tiden försöka finns ständigt där).
Detta var naturligtvis MYCKET frustrerande, men på något sätt lärde jag mig att acceptera situationen. Inte så, att jag satt och tittade in i väggen; inte heller tittade på en vägg med en skärm framför (TV; för det framstod alltid som 'ett öde värre än döden'), men kan man inte arbeta akademiskt och teoretiskt, så kan man alltid göra något praktiskt.
Mitt i utbrändheten KÄNDES det alltså tillfredsställande att börja baka bröd. Redan i december 2002 köpte jag en klassisk Elektrolux Hushållsassistent och lärde mig baka tre olika typer av matbröd (central-eller östeuropeisk typ, utan socker). Med tonåringar hemma var det en stor tillfredsställelse att se hur allt gick åt, och hur de uppenbarligen gillade 'mitt bröd' mer än affärernas söta svampdito.
Vi var också 'välsignade' med ett stort, gammalt hus med renoveringsbehov. Nu 'gillar' jag inte den typen av jobb, men vad gör man om man inget annat kan göra? Tillfredsställelsen av att skapa något, och att göra tillvaron vackrare, fanns dock där.
En stor och rätt 'öde' trädgård bidrog också med möjligheter. Men vad gör man om man bor på Småländska höglandet, med växtzon 5, som i Norrlands inland? Svar: man besöker Cedergrens Handelsträdgård på (det heter så) Råå utanför Helsingborg. Här fanns 'Blanc Double de Coubert', 'Flammentanz', 'Hurdal', 'Henry Kelsey','Venusta Pendula' 'John Cabot', 'Dortmund', 'Louise Odier', Leverkusen', 'Leander', 'Peace', 'Queen Elisabeth', 'Maiden's Blush', 'Hansa', 'New Dawn', 'Helenae Hybrida', 'White Rose of York', 'Polarrosen', alltså härdiga rosor. Så jag byggde spaljéer och även en kryddträdgård.

Låter det för energiskt, som att jag 'egentligen inte var utbränd'? Det beror kanske på vad du jämför med. Och jag 'jobbade' heller inte som en hantverkare på ackord. Allt fick ta sin tid.
Och om du nu tycker att jag 'egentligen hade det för bra' så har du rätt på ett sätt: kärleken från min fru och våra barn betydde oändligt mycket och var en konstant källa till glädje, men bortsett från det (om nu det är något man kan bortse från) och några goda vänner, så innebar utmattningssyndromet en del år med självpåtagen social isolering, och det var förstås rätt svårt och plågsamt, men är, tydligen, en del av 'paketet'.

Min berättelse