Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Min berättelse



Ingen studentexamen


För att förstå detta måste man år 2013 vara över 60, helst 65. Så är du inte det, behöver du fråga någon, gärna med arbetarbakgrund, hur det var.
För att förstå min berättelse måste du inse att en studentexamen 1968 var något annat än idag, när lastbilsflak på lastbilsflak med ungdomar i vita T-shirts som sprutar öl som champagne dånar igenom centrala Stockholm i juni, och där lastbilsdäcken vibrerar av ljudvågorna från musikens basgångar som hörs även in i Kungliga Bibliotekets vackra stora läsesal. Ölen duschar ungdomarna på varandra och dem på trottoarerna som knappast tittar upp längre. Kanske höjer någon på ögonbrynen över flickorna som sitter i de glesa buskagen och kissar öl, men det är också allt. Dessutom: som alla med insikt i den nya svenska gymnasieskolan vet, har många på lastbilsflaken ofullständiga betyg, och behöver återvända till hösten för att få gymnasiebehörighet.

Låter jag sur och gnällig? Det är inte meningen, men den här bilden gällde inte 1968, hur man än karaktäriserar den.
Jag minns när jag gick i första ring (åk 1): hur anhöriga till en kille skamset gled undan med plakatet med hans namn: en vaktmästare hade just meddelat att han misslyckats i den allt avgörande muntliga tentamen på själva examensdagen. Allt var så uppsträckt och definitivt väl ordnat då. Jag som tydligen har ett horn i sidan till dagens student måste väl ha trivts? Nej, inte riktigt så. Ändå var jag i det läget att jag som den förste i min släkt, både på pappas och mammas sida skulle 'ta studenten', och för arbetarklassfamiljer och släkter som min var detta något ofattbart stort, något den tidigare generationen aldrig haft möjlighet till, och som man såg upp till och nästan avgudade. Genom att ta Studenten skulle fädernas ofullgångna ambitioner realiseras genom barnen: allt hopp stod till detta, förutom att kanske vinna på Tipset eller Penninglotteriet, men det gällde ändå bara pengar; detta var större. I min familj var det oändligt stort för jag hade ju dessutom bra betyg, frågan var bara hur många stora A:n och stipendier det skulle bli.

Det var också 1968, det stora ungdomsrevoltåret, där en rännil av vad som skedde i Paris och Bryssel ledde till 'kårhusockupationen' i Stockholm, men det kan du läsa om i någon bok.

Glöm förresten detta med hemtentor och att kopiera texter från Internet: på denna tid skrev vi för hand: en kladd i blyerts och det som skulle lämnas in med bläck, för prydligt skulle det vara, i stora salar, övervakade av lärare framifrån och bakifrån, under sex timmar. Studentskrivningen i Svenska innebar att man valde mellan några ämnen man fick reda på där och då och sedan skulle skriva väl om något som man förväntades ha pluggat in. Bäst var att plugga in flera, för man visste ju inte vad som kunde komma. Inga hjälpmedel tillåtna. Det var en pärs och skulle så vara.

Så sitter jag då där, i Rutbeckianska skolan i Västerås, i mars 1968, och skall tillsammans med många andra i en stor sal skriva Svenskan.
Då händer något som gör, att hela min studentuppsats i Svenska kom att lyda så här:

"Gud kallar mig till helig tjänst. Amen, Herre Jesus!"

Jag går fram och lämnar in. Några lärare försöker stoppa mig, men jag insisterar och går ut, upprymd av en ofattbar glädje.

Så sent som i januari 2013 på min moster Ellas begravning förebrår mig fortfarande min ingifte morbror Kurt, 87 år, detta: förstod du inte vad du gjorde dina föräldrar?

Min berättelse