Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Min berättelse



Mera böcker, professionella samtal


En bild: en liten flicka, 8-9 år, i sommarklänning, har blivit utsatt för ett övergrepp. När hon vänder sig till de vuxna i sin närhet får hon höra: "Ja, så där kan det gå om man litar för mycket på farbröder," respektive: "Ja, så kan det bli om man är för söt."

Av någon underlig anledning var det jag själv som var den lilla flickan, och övergreppen var de svek som en kristen församling och en missionsorganisation utsatt mig för.
Jag beskrev min situation på det sättet för en kristen, professionell själavårdare, som jag mött några år tidigare i ett annat sammanhang. Hon lovade lyssna mer på min berättelse, och så kom jag att under några år framöver resa till den stad där hon var verksam, för regelbundna samtalssessioner - fram till den dag, då hon menade mig vara 'färdigbehandlad' och jag inte fick (!) komma mer.

Jag var naturligtvis öppen med denna kontakt för den läkare som regelbundet förlängde min sjukskrivning; ja, det är väl vad besöken där gick ut på. Jag menade att eftersom jag är kristen och att det är en så integrerad del av min personlighet, att jag inte skulle kunna ta några terapeutiska samtal på allvar om inte dimensionen av Gud och frälsningen fanns med. Läkaren accepterade argumentet. Det finns bra läkare.

Samtalssessionerna följde det mönster som etablerats redan tidigare denna höst, 2003, då jag talade med pastorn som jag kommit att tänka på och som rekommenderade mig Cloud och Townsends böcker: jag talade oavbrutet under ett par timmar, ibland drygt det, omedveten om tid och rum, kändes det som, för jag var alltid lika överraskad över hur mycket klockan var när vi slutat. Det är väl så med stora och professionella själavårdare: de sätter igång en process inom den som de söker hjälpa.
Hon gav mig hemläxor också, i form av boktips. Böckerna beställde jag förstås omgående från amazon.com och läste dem noga. Jag läste dem med mitt liv, och lät böckerna läsa mitt liv: jag erbjöd min situation som bränsle för läsningen och tog till mig den tolkning som böckerna gav. Vissa böcker fick jag ta till fasta för att orka mig igenom.

Allra svårast att läsa var Dan Allenders The Wounded Heart, för den gav ett nytt perspektiv på begreppet skam: att skam i grunden handlar om sviken tillit; förtroende som 'kommit på skam'. Allender skiljer mellan berättigad och oberättigad skam. Han skriver:
Skam erfars inför den jag utsett eller givit rätten att döma mig. Den rätten tillkommer egentligen endast Gud. Att ge detta privilegium - vilket väsentligen är förmågan att skänka eller återkalla liv - till någon annan än Gud, är avgudadyrkan.

Vad har nu detta att göra med bilden av en liten flicka som några våldfört sig på, och där jag identifierade mig med flickan?
Det var en svår uppgörelse inom mig, för den handlade om hur jag kommit att lita på människor som inte var värda att lita på, och varför.
Barn skall naturligtvis alltid få vara ifred och har rätt att kunna lita på alla vuxna, men jag som vuxen man hade på något sätt kommit in i en situation av avgudadyrkan, dvs där jag tillmätte människor större roll i mitt liv än de borde ha.

Ingen lätt slutsats, men samtidigt hoppfull, för den förlade avgörandet och möjligheterna inom mig själv.

Och hur hanterar man nu en sådan insikt? År av samtal, som jag nämnt, men även år av bearbetning med hjälp av böcker; Dan Allender och Tremper Longmans The Cry of the Soul: How Our Emotions Reveal Our Deepest Questions About God 'Själens rop: hur våra känslor uppenbarar våra djupaste frågeställningar om Gud', var mig till stor hjälp, likaså Larry Crabbs Inside Out 'Inifrån och ut', Allenders The Healing Path 'Helandets stig', Allender och Longmans Bold Love 'Frimodig kärlek'.

Men 'att gå i väggen' heter inte stressrelaterat kroniskt utmattningssyndrom utan orsak: det tar tid att utveckla, det tar tid att komma ur.
Och Guds kvarnar mal långsamt. Men de mal.

Min berättelse