Jag skall nu försöka avrunda mitt försök till orientering i kyrklig geografi:

I Kristi Kropp, den universella Kyrkan/Församlingen råder variation.

Paulus undervisar den lokala församlingen i Korint om detta i samma bild av en kropp med många lemmar (1 Kor kap 12): om det inte fanns variation och olika uppgifter, hur skulle den då kunna fungera?

Handen kan inte säga till örat: ‘jag behöver dig inte’ och inte heller ögat till foten.

På samma sätt med de olika kristna traditionerna som oftast återfinns i olika samfund: de är berikande olikheter.
På grund av vår mänskliga begränsning till helhet har Gud använt olika kulturer genom historien för att mejsla fram ytterligare aspekter av förståelsen av Sig Själv hos oss.
Vi bör förstå, att vi inte kan vara utan dem.

Dessa olikheter handlar oftast inte om hurudan Gud är, utan om på vilket sätt vi kan möta honom och bli frälsta.

Lika lite som det är förståndigt att rycka upp människor ur deras kulturer torde det vara att rycka upp människor ur deras samfundstraditioner.  Kulturer och traditioner kan förvandlas och förändras; ja, men sådant tar tid, och måste ske med tålamod och omsorg.

Under tiden kan vi berikas av mångfalden, till dess vi växer upp till fullheten, Efesierbrevet 4:15.