Category Archives: Israel

Krig i Israel. Vad gäller?

OK, så det är krig igen i Israel. Upprördheten är stor över hela världen.

Först proportionerna: Uighurerna i Kina, Militärkuppen i Myanmar, det surrealistiska förtrycket i Nord-Korea, kvinnors gränslösa lidande i DR Kongo, Navalny i Ryssland, det totalitära Saudi-Arabien, Vit-Ryssland, Irans kärnvapenhot – nej visst, det är ju riktat mot Israel, glöm det… – Covid-hanteringen i Sverige, den accelererande globala miljöförstöringen: inget väcker sådana känslor som när det händer något i Israel.
Varför?

Sedan: i medier kämpas kampen om beskrivningsföreträde. BBC (vi bortser från SVT:s vinklade, tendensiösa, ”rättfärdighetsindignerade” bevakning…) älskar att först framhålla Haram esh-Sharif som en helig plats för muslimer, och nämner endast pliktskyldigast, som det framstår i redigering och argumentering, att judarna kallar det Tempelplatsen.
Varför?
 Islam skapades av Muhammed på 600-talet e.Kr. Det första judiska templet byggdes där på 900-talet före Kristus. Och varför igen? Därför att Abraham stod i begrepp att offra Isak på just den platsen cirka 1000 år före Salomos tid. Det är den större geografiska beskrivningen.  Den aktuella mindre beskrivningen: är det Israels polis som provocerar palestinier, eller är det ett uppror iscensatt av Hamas?  Medietrycket är enormt, upprördheten stor.  Finns det något specifikt kristet sätt att tänka om detta?

Eftersom Nya testementet lägger stor vikt vid Gamla testamentet, bör kristna idag också göra det.  Paulus undervisar i Gal 3:8, att evangelium till hedningar, hebr. gojjim, ’icke-judar’, har ett av dess första omnämnanden i löftet till Abraham, ” I dig ska jordens alla släkten bli välsignade (1 Mos 12:3), genom att Abrahams avkomma, hebr. zera’ ’säd’, syftar på Kristus.  Med det nöjer sig många, utan att se sammanhanget: omskärelsekravet för Jesustroende hedningar. Abrahams avkomma syftar nämligen också på Isak, Jakob och deras barn, där Jakobs son Juda fått ge namnet åt ett folk. (Det är därför det överhuvudtaget finns ett Gamla testamente: de skrev det.) För detta folk fanns ett särskilt löfte: ” HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: “Åt dina efterkommande ska jag ge detta land.” (1 Mos 12:7)
Vilket land? Det Abraham gav sig iväg till, utan att veta till vilket, men som visade sig vara Kanaans land, med gränser ungefär som dagens Israel.  Nu kommer min retoriska fråga: NÄR och HUR skulle Gud ha anullerat detta löfte?  Det var samma geografiska land som israeliterna skulle till efter uttåget ur Egypten, och de levde där i många hundra år, innan de nordliga stammarna blev förskingrade bland folken av det assyriska väldet 721 f.Kr., och sydriket (Juda) fördes bort i fångenskap 586 f.Kr.  De förlorade landet på grund av avgudadyrkan enligt Bibelns samstämmiga vittnesbörd, och precis som profeterna varnat.

Men: detta var inte slutet för det judiska folkets relation till landet. En liten spillra judéer återvände från Babyloniern när perserna fått världsherraväldet, och byggde upp ett andra tempel, på samma plats som det förra.  Så bodde man där under skiftande tider (Mackabéernas rike; grekisk respektive romersk överhöghet) fram till och förbudet för judar att bo i Jerusalem efter upproret 135 e.Kr. Det är nu landet börjar kallas ”Palestina” av romarna.

Men fick inte judarna skylla sig själva?  De fick ju komma tillbaka efter ”fångenskapen” 539 f.Kr., och är inte templets förstöring under Titus år 70 e.Kr. det totala och definitiva slutet på alla judiska anspråk på landet?  De hade ju förkastat Jesus som Messias, och alla profetiska förutsägelser uppfylldes totalt då.  Så lär ”preteristerna” (se Wikipedia).  Här finns en av rötterna till ”ersättningsteologin”, den teologiska uppfattning som hävdar att den kristna Kyrkan helt ersatt Israel som Guds folk.  Men stämmer det?

Jag är inte av den uppfattningen:
När Guds profeter verkar i samband med kriserna på 7- 6- och 500- talen f.Kr. talar de alla om dom, men även om upprättelse för Israel.  Profeten Hesekiel säger, från Babylon, där han befinner sig under fångenskapen: ” Jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land (Hes 36:24; hela kapitlet utvecklar detta). Detta gäller alltså inte endast den lilla grupp judéer som fanns i Babyon, och av vilka de flesta inte återvände på 500-talet, utan även de nordliga stammarna: ” Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit … Så säger Herren GUD: Se, jag ska ta Josefs stav i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag ska sätta ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav så att de blir ett i min hand … De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken” (Hes 37:18, 19, 21, 22).  Detta är anmärkningsvärt, för Syd- och Nordriket låg ofta i krig med varandra. Efter kung Salomo var Abrahams avkomma aldrig mer ett enhetligt rike. De nordliga stammarna skingrades bland folken 130 år innan judéerna fördes till Babylon. 

När händer då detta enorma återvändande från folken som profeterna talar om, och som inte sker därför att ”judarna” (som avkomlingar till samtliga Jakobs söner hade börjat kallas) hade börjat bli präktiga och som belöning.  Gud gör det för sin egen skull: ” Säg därför till Israels hus: Så säger Herren GUD: Det är inte för er skull jag gör det, ni av Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland folken dit ni kommit. Jag vill helga mitt stora namn som blivit vanärat bland folken, därför att ni har vanärat det bland dem, och de ska inse att jag är HERREN, säger Herren GUD, när jag visar mig helig bland er inför deras ögon.
För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land (Hes 36:22-24).

Det sker i och med Sionismen, massåtervändandet till landet från slutet av 1800-talet!

Om detta är anstötligt, betänk då hur det var med utväljandet av Israel i första rummet: ” Dig av alla folk på jordens yta har HERREN din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk.
Det var inte för att ni var större än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand” (5 Mos 7:6-8).

Så är vi alltså tillbaka i löftet till Abraham.  Jag upprepar min fråga: NÄR och HUR skulle Gud ha tagit tillbaka löftet om landet till Abrahams avkomma, det judiska folket?

Pauls framställer sitt evangelium i Romarbrevets åtta första kapitel, och ägnar hela tre kapitel, 9-11, åt frågan om judarna (Israel), innan han går över till praktiska förmaningar. Det hade varit synnerligen enkelt för Paulus att säga, om han vore ”ersättningsteolog”: ”glöm allt om judar och judendomen, nu är alla ett i Kristus!”  Men han gör inte det.  Istället utvecklar han en mycket djup teologi om Israels förhållande till Gud och där han själv landar i en lovprisning till Guds outgrundlighet och självbestämmande.  Bland annat säger han: ” När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse”  (Rom 11:28-29).

Han talar också om vår attityd till den judiska bakgrunden till vår frälsning: ” Om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig”. Rom 11:17-18; – liksom även Herren Jesus själv säger till den samariska kvinnan: ”Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna” Joh 4:22).

Så vad hamnar vi då idag, vi som kallar oss kristna, till den pågående konflikten mellan judar och araber (varav en del är palestinier) i Israel?

Det finns ett hat mot Gud i världen, och det riktar sig mot dem som företräder Gud: de kristna (världens mest förföljda kategori) och judarna.  Av olika skäl, men ändå.

Judarna bad inte få bli utvalda.  Gud gjorde det. Till deras identitet hör landet Gud lovade deras förfäder (även om judar bör vara välkomna att bo varän de väljer; de har berikat samhällen på otaliga sätt). Alla folk har rätt till liv. Även det judiska.

Men kan de inte vara sams med palestinierna?  Kan de inte dela på landet? 
Det har redan skett, när det brittiska Palestinamandatet delades mellan landet öster om Jordan (nuvarande Jordanien) och landet väster därom (inklusive ”Västbanken”).  Men detta är idag en historisk bisak, dvs att det jordanska kungadömet i september 1970 fördrev dem som förespråkade en palestinsk stat (”Svart September”). 
Med vem skall Israel vara sams?  Hamas? Give me a break! eller på svenska: Lägg av; försök med något annat!  Hamas har uttalat, och alltid bevisat, att det enda de vill är att rensa hela landet från alla judar; fördriva eller döda.  Det är verkligheten.

Att vara emot Sionismen dvs, judars rätt att återvända och bo i landet (och varför skulle judar inte få bo i Samarien och Judéen ”Västbanken”, när araber får bo i Galiléen?) blir därför till Antisemitism. Om inte judar skall få bo i Israel, var skall de då få bo? Nazisterna hade en lösning.  Må alla kristna se till att de i all medial desinformation inte egentligen ger sitt bifall till Förintelsen som lösning!  Må de se konsekvenserna av försåtliga resonemang!

Och se på protesterna mot Israel över hela världen i detta nu: allt judiskt attackeras.  Låt oss inte luras tro att det handlar om ”polistrakasserier på tempelplatsen” eller om en legal dispyt angående bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem.  (Det handlar inte ens om kampen mellan Hamas och Al-Fatah, där Abbas återigen ställde in ett val).

Men judarna är ju inte fullkomliga!  Nähä.  Låt mig då fråga dig, du kristne: när blev du fullkomlig nog för att du skulle få rätt att vistas i det andliga utlovade landet, Kristus?
Det bittra, eller söta, pillret, beroende på hur man vill se det, är att judarnas rätt till Landet bygger på Guds nåd och löften, precis som vår förmån att få vara kristna. Att villkoren för araberna Israel kan förbättras, bestrider jag inte, men det är inte det saken nu gäller.

Ha detta som ballast när du seglar i dessa massmediala stormiga vatten, så att din båt inte kapsejsar!  Sprid också gärna kunskapen om denna bloggpost om du tror den kan vara till nytta. Rannsaka dig själv och ditt tänkande, så att du inte dras med i världens hat mot judarna (överallt; sionismen är ett svepskäl), och ytterst mot Gud som utvalde dem och enligt Nya testamentet inte tagit tillbaka denna kallelse, och från vilket folk vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus, sann Gud och sann människa, härstammar!

Och istället? Bön.
Bed att detta sataniska, oresonliga hat mot judar upphör. Bed för ALLA människor i Mellanöstern: för såväl judiska som arabiska israeler, bed för palestinier. Bed att raketattackerna mot Israels städer upphör. Bed för ett slut på kravaller och vandalisering.  Bed för de sörjande, de skadade, de oroliga barnen.

Göra något konkret, praktiskt? Ge en gåva till Svenska Magen David Adom, SMDA (det israeliska Röda Korset), bankgiro: 820-2178! De bistår ALLA sårade.