Leka med uppdraget |
En bild av ljung på berg = Ljungberg. Kanske var det just på denna plats i Bohuslän min farfar, stenhuggaren Carl Johan Peterson, antog det namnet, omkring år 1900. |
Och här är jag själv, Bo Krister, spänd på att få veta vad livet innebär. |
Krönikeböckerna avslutar som en enhetlig bok den ursprungliga gammaltestamentliga kanon.
Vi har rätt att i Krönikeböckerna söka en sammanfattning av hela Bibeln. Hur utlade
Jesus vad "som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna?,"(Luk 24:44).
Det finns två stora huvudteman i Krönikeböckerna: kungadömet och gudstjänsten. Vi skall
här i 1 Krön 10-29 stanna för den förste gode kungen - som blev en förebild för de
efterföljande och i vars liv vi finner Messiastrons rot - David.
Vi måste nu först minnas, att kungadömet ursprungligen var en utomisraelitisk avfallssymbol
som infördes under profeten Samuels tid, när folket inte ville leva i direkt teo-krati
(guds-styre) utan önskade en kung för att bli lika alla andra folk (1 Sam 8). Folkets
önskan om en kung var en förkastelse av Gud och en flykt bort undan dess identitet som
ett förlossat egendomsfolk som hör till Gud. Att Gud väljer att göra dem till viljes skapar en
stark parallell till inkarnationen. Liksom människan valde att inte lyda Guds styre i
Eden, så låter nu Gud avfallskungadömet bli ett frälsningskärl, kap 17, för att sedan
själv som människa träda in i det avfallna människosläktets led.
Jesus Kristus blev kung (Joh 18:33f.) för att de som tror på honom skall kunna av hela sitt
hjärta lyda (Rom 6:17) Guds lära. På så sätt återupprättas Edens paradistillvaro av Gudsgemenskap
- eller direkt teokrati - genom att Gud själv återupprättat härskarmakten.
I Krönikeböckernas framställning av David ser vi en idealiserad bild jämfört med Kungaböckerna:
syndafallet med Bat-Sebah nämns inte, ej heller svårigheterna med att ena Nord och Syd, inte krigen
med Sauls hus eller Absaloms brodermord och upproren mot David. Det är ett teokratiskt messianskt
rike som skildras. Den helige Ande ger här efterföljande generationer en profetisk framställning
av den kommande Smorde kungens, Messias, härskardöme.
Jesus' fråga till Emmausvandrarna: "Måste inte Messias lida detta (=var det inte nödvändigt att)
för att så ingå i sin
härlighet?" (SvKB1917), har alltså stort fog för sig. Frågan bär tyngden av hela den
gammaltestamentliga uppenbarelsen. Det är därför att vår Messias Jesus upprättat allt vad
kunga- eller härskarvärdighet heter som han kan säga: "Ta på er mitt ok och lär av mig ...
mitt ok är skonsamt" (Matt 11:29,30).
Därför att han gjort hjärtelydnad möjlig har
han rätt att döma oss människor. Han är Herre, dvs någon som har rätt att härska, men
hela sitt jordeliv försökte han visa att han inte skulle jämföras med andra potentater:
"Mitt kungarike (så grundtexten) hör inte till denna världen" (Joh 18:36).
Låt honom få härska problemfritt likt David i Krönikeböckerna, så att nåden härskar (Rom 5:21)
i ditt liv.
Då lever du i Skrifternas fullbordan, som är Kristus.