1 Kung 1-11 Salomo: vishet och avfall

Salomos tillträde till tronen är ingen självklarhet: Davids fjärde son Adonia gör anspråk härpå (kap 1).
Rörande är sambarbetet mellan Natan och den kvinna för vars skull profeten fick säga till kungen: "Du är den mannen!" Men förlåtelse existerade redan i GT:s tid (Ps 32:51) och Natan kan därför leva i visionen att det är Bat-Sebas son Salomo som skall bli kung!
I en omvänd statskupp förekommer man Adonia, och vid Gihonkällan i Kidrondalen, öster om Davids stad, flyter smörjelseoljan över Salomos huvud. Glädjen är stor (1:39, 40).
Många personer faller i den utrensningsaktion Salomo på Davids befallning låter verkställa (kap 2). Så förvisas t ex prästen Ebjatar av Elis släkt till byn Anatot norr om Jerusalem (profeten Jeremias hemmiljö 300 år senare).
Vad gör en ung kung som just ärvt ett stort rike?

Salomo beger sig till offerhöjden Gibeon och ber om vishet (kap 3).
Denna vishet demonstreras genast i rättsfallet med två skökor som båda hävdar mödraskapet till samma barn. Genom Salomos vishet uppenbaras vem som är sann förälder: den som av kärlek till barnet hellre avstår från det än att det skadas.

Kung Salomo var nu kung över hela Israel ... Juda och Israel var då talrika, så talrika som sanden vid havet. Och man åt och drack och var glad ... Och han hade fred på alla håll, runt omkring, så att Juda och Israel var i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde. (4:1,20,24b,25).

Som kronan på verket kommer tempelbygget (kap 5 - 7), men därmed något av det svåraste i frälsningshänseende: i sitt tal (Apg 7) har martyren Stefanos ostört fått vittna om Israels historia, och även om hur Mose efter den av Gud givna förebilden inrättat vittnesbördets tält i öknen:

Här stod det till Davids tid, och David fann nåd inför Gud och bad att han skulle finna en boning åt Jakobs Gud. Men Salomo byggde ett hus åt honom. Den högste bor dock inte i något som är byggt med människohand.

När han sagt den sista meningen, då börjar stenarna regna.
Jesus själv yttrar sig på liknande sätt om det av Herodes utbyggda Serubbabelstemplet från tiden efter exilen (Joh 2). Visionen från uttåget ur Egypten finns kvar: Gud skulle bo i och ibland sitt folk i direkt teokrati. Herren genomförde också detta när han "slog upp sitt tält" (så grek. grundtexten) ibland oss (Joh 1:14).

I Salomos bön (kap 8) framgår hur Salomo själv är varse detta templets motsägelsefullhet (v 27), likväl är det till denna plats bönen skall riktas: Guds namn skall vara där (v 29).
Gudsuppenbarelsen i kap 9 visar hur även Davidsförbundet är beroende av folkets hängivenhet till Gud, och den fortsatta historien bär syn för sägen: slutet på Salomos liv går i moll. Hans många gemåler förleder honom till avgudadyrkan. "Och Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade avfallit från Herren, Israels Gud" (11:9).

Riket står inför sönderfall. Det delade rikets tid väntar. Guds lampa flyttas från kungens ämbete till profeternas, vilket förebådas av Ahia i kap 11:29 f.

GT-navigering