Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
Bo Krister,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

GT-navigering


4 Mos 1-14 Löfteslandet eller öknen?

Fjärde Mosebok heter på hebreiska Bammidbar, vilket betyder 'i öknen'. Titeln är tagen från de inledande orden i dess första kapitel. Den latinska Vulgata-bibeln kallar 4 Mosebok för Numeri efter den folkräkning som omnämnes i kap 1.
4 Mosebok omspänner i stort de 38 år israeliterna vandrade i öknen.
Vad innebar då denna ökenupplevelse för Israels barn? De var frälsta ut ur Egypten och hade på Sinai genom förbundet blivit ett Guds folk. Vägen låg öppen in i Löfteslandet, det land som Gud utlovat redan till patriarken Abraham. Guds mening för dem var att genast komma in i Landet, för att där vara ett avskilt vittne för Honom och så gestalta Hans helighet. Hebréerbrevets författare gör klart att "det var för deras otros skull som de inte kunde komma in" (Hebr 3:19).

Men inte ens i prövningens öken hade Herren låtit sitt folk vara utan vittnesbörd och omsorg: I kap 6 finner vi den aronitiska välsignelsen:

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.


I kap 9 talas om molnskyn som övertäckte uppenbarelsetältet; om natten som eld. När molnskyn lyfte bröt man lägret och drog vidare (9:15-23. Läs det! Tänk att få vandra så på Herrens ledning!).

När Mirjam talar illa om Mose blir hon av Herren slagen med spetälska. De judiska rabbinerna lär oss att betrakta allt förtal som spetälska. I ljuset av detta kan vi förstå Jesu ord: "Det som kommer ut ur människan, det gör henne oren" (Mark 9:20).
Kanske smittade detta förtal ändå av sig, som vi skall se i kap 13. Detta kapitel blir en vattendelare: här sker något mycket viktigt! Mose sänder iväg hövdingar ur stammarna att skaffa underrättelser om landet. Deras förstahandinformation var att det "flyter i sanning av mjölk och honung" (v.28) men "folket som bor i landet är starkt, och städerna är väl befästa och mycket stora" (v.29.
Att komma in i Landet motsvarar för oss att komma in i den av Gud förberedda uppgiften. Det är därför Paulus drar parallellen med den israelitiska ökengenerationens knot (kap 14) och hur vi kristna kan bete oss på vår vandring (1 Kor 10:10). Endast två av spejarna, Josua och Kaleb, talar för Landet: "det ... är ett mycket gott land ... med oss är Herren" (14:7.9).
De övriga hövdingarna får dock med sig folket som ropar och skriker och gråter hela natten och önskar sig tillbaka till Egypten (14:1,2). Mose får åter (jfr 2 Mos 32:9-13, 31-32) gå i förbön, men straffet blir, att ingen av uttågsgenerationens vuxna får komma in i Landet. När deras barn vuxit upp och 40 år förgått; först då får intåget ske.

Så kom det till, att vad Gud ämnat skulle gå snabbt, blev en utdragen affär.
Tänk, om vi av detta kunde lära oss att lyssna till Gud, lita på Hans ledning in i uppgifter, och att handla i enlighet härmed, förlitande på Herren!
Vad har Herren talat med just dig om?
Valet gäller att komma in i uppgiften eller att vandra runt i en öken en längre tid.

GT-navigering