Domarboken - Segerns karaktär

Domarboken vill lära oss något om segerns karaktär i Guds rike.
Israeliterna hade under Josua intagit det utlovade landet - men vad innebar det egentligen?

Kanske föreställer vi oss att allt motstånd var nedmejat för att aldrig mer sticka upp? Om det är så, har vi en orealistisk bild av Guds verk. Då har vi tecknat en ljusare bild än läget någonsin var och den bilden kan i så fall bara göra oss missmodiga.
Domarboken kan hjälpa oss att se verkligheten sådan den är: inte ens efter Messias/Kristus första kkommande råder fullständig seger alltid och överallt bland oss. Segern är ingen självklarhet, men när vi sviktat i kampen eller varit underlåtna i bön och överlåtelse men åter vänder oss till Herren, då har han alltid utvägar. Det är Domarbokens hoppfulla budskap.

Kanaans land efter Josuas död på 1380-talet (eller 1220-talet, om man håller sig till den sena dateringen av uttåget, vilken då kan synkroniseras med Domarbokens uppgifter om man anser domarna genomgående vara regionala och samtidiga) var inte en enhetlig stat, utan bestod av stadsstater med kungar som regerade över dessa om omkringliggande markområden. Så snart den israelitiska hären avslutat det gemensamma intagandet av landet skulle de olika regionerna administreras av de olika stammarna. Det fungerade inte alltid så bra. Så kunde t.ex. daniterna inte hålla sig kvar i filistéernas kärnområde i sydvästra Israel, utan drog istället långt norrut (kap 18).

Vad kunde sådant bero på? Kap 1 förklarar det med att israeliterna inte fördrev Kanaans folk. När Josuas generation "hade blivit samlad till sina fäder, kom en annan generation efter dem, en som inte visste av Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel" (2:10). Det är i det läget Israel överger Herren och kommer i nöd (2:11-15).
Läs fortsättningen av kap 2!
Kap 3 vers 4 är en nyckel till Guds handlande med Israel. Här kan vi också känna igen oss! Det är för att slippa sådant som bönen "Inled oss icke..." i 'Fader Vår' är menad!
Det lämpligaste sättet att studera Domarboken är med en bibelatlas uppslagen. Vet man t.ex. att Debora och Barak var verksamma kring Taborberget (Förklaringsberget?) i Galiléen (kap 4, 5); Gideon på Jisreelslätten (kap 6 - 8); Simsom nedåt nuvarande Gazaremsan (kap 13 - 16), och att Ehud (kap 3) och Jefta (kap 10 - 12) verkade i nuvarande Jordanien så 'sitter' berättelserna bättre.

Domarbokens avslutande vers: "Vid den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad som honom behagade," kan tyda på att den skrevs under Sauls eller Davids tid och kanske har profeten Samuel fört pennan.

Guds avsikt med Förbundet på Sinai var teokrati: att Gud på ett omedelbart sätt skulle umgås med och styra sitt folk och att i landet återupprätta Eden.
Det börjar nu bli uppenbart att detta inte fungerar. Även om kungadömet från början var en främmande avfallssymbol visar det sig att Gud är villig att bruka denna för att nå sitt syfte: att skapa en förebild till den kommande Medlaren och så nå gemenskap med sitt folk -- men mera härom i Samuelsböckerna.

GT-navigering