Esra/Nehemja II - återupprättelsens tider

Fyra ting konstituerar enligt Apg 2:42 återupprättelsen av människor till liv och tjänst i Guds rike: bönen, försoningsåminnelsen, undervisningen och den praktiska gemenskapen.
Samma gällde redan vid återupprättandet av det judiska samhället i Israel efter den babyloniska fångenskapen.
Vi såg i föregående avsnitt hur såväl Esra som Nehemja var bedjande. De var också föregångna av bedjare (Dan 9) och omgivna av bedjare (Neh 9).
BÖN till himmelens Gud är ett grundvillkor för återupprättelse.

Den andra punkten,FÖRSONINGSÅMINNELSEN, vilken i Apostlagärningarna fungerade i form av brödsbrytelse (nattvarden) till åminnelse av Kristi försoningsdöd, kunde naturligtvis före Kristi kommande som människa inte ske på det sättet. Offren vilade däremot alla inom judendomen teologiskt sett på Abrahams trosoffer av Isak, där ett får slaktades i dennes ställe. Alltså bär den mosaiska offerlagstiftningen en stark ställföreträdande prägel och får karaktären av framåtsyftande profetia. Man upplevde alltså i förväg Kristi försoning - eller på ett djupare plan: denna försoning fanns hos Gud före jordens grundläggning. Det första de återvändande gör i Jerusalem är att bygga upp Guds altare "för att på det offra brännoffer, som det var föresskrivet i gudsmannen Moses lag," (Esra 3:2). Försoningen måste vara först och i centrum under en återupprättelse.

Esra är ett stort föredöme när det gäller den tredje punkten, lärartjänsten, UNDERVISNINGEN: "Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att studera Herrens lag och leva efter den och att lära ut lag och rätt i Israel," (Esra 7:10).
Esra var grundligt och av hjärtat insatt i Bibeln, praktiserade den i sitt eget liv och gjorde en samtidsanalys av läget i landet (Esra 7:14). Därför kunde hans medhjälpare på förståeligt språk undervisa folket "så att man förstod det som lästes" (Neh 8:8). Relevant och begriplig undervisning har sin givna plats i Guds församling i återupprättelsens tider. Den kan inte ersättas av annat.

För det fjärde: PRAKTISK GEMENSKAP. SvKB 1917 översatte Apg 2:42 med 'brödragemenskapen' medan Bibel2000 har 'den inbördes hjälpen', och FB enbart 'gemenskapen'. Det är Nehemja som står för åskådningsexemplet. Denne gudagripne servitör (Neh 1) får tjänstledigt (Neh 2) och blir byggmästare!
Han sätter sig själv först grundligt in i situationen (Neh 2:12) och kan som en god ledare entusiasmera andra (Neh 2:18). På så sätt sätter han Jerusalems murar i stånd och genomför sociala reformer (Neh kap. 4, 5). Återuppbyggnaden av Jerusalem ger därigenom fasthet och struktur åt de återupprättelsens tider som började med bön, där försoningen var i fokus och undervisningen gav nödvändig inre förståelse och fasthet.
Grundstenarna för återupprättelse låg alltså redan klara i apostlatiden. De hade djupa rötter i Gamla testamentet. De är lika aktuella idag.

GT-navigering