Jeremia - 'förrädaren'

Profeten Jeremia verkar nästan precis 100 år efter Jesaja. Medan Jesaja styrkte kung Hiskia, så att Sydriket Juda inte behövde dela Nordrikets öde under Assyrierna, så sammanfaller Jeremias verksamhetstid till en del med kung Josias. Man daterar Jeremias kallelse till år 627.
På den internationella scenen skedde en scenväxling: i öster försvagas det assyriska riket på det babyloniskas bekostnad, och huvudstaden Nineve faller år 612. Innan Babel blivit tillräckligt starkt uppstod ett maktvacuum där Egypten söderifrån attackerar långt norrut. Kung Josia blandar sig i stormakternas mellanhavanden och dödas vid Megiddo (i södra Galiléen) 609. Egypten lider år 605 ett avgörande nederlag vid Karkemis (i nuvarande östra Turkiet) och Babylonien kommer att dominera Mellanöstern.
Detta var emellertid ingen självklar utveckling för de judeiska ledarna årtiondena före år 600. I Juda fanns många uppfattningar om hur man skulle bevara oberoendet. Det fanns t ex egyptenvänliga partier. Situationen kan liknas vid fd Sovjetunionens lydstater före 1989: Babylonien reagerade omedelbart med intervention om en satellitstat brast i 'lojalitet'.
Profeten Jeremia levde nu med sitt folk i denna svåra tid, som såg två deportationer till Babel (605, då bla Daniel fick gå, och 597, då Hesekiel förflyttades österut) innan slutkraschen kom 586 med Jerusalems förstörelse.
Jeremias profetiska insikt vad beträffar samtidssammanhanget bestod i, att han klart insåg, att uppror och motstånd mot Babel inte lönade sig: "Ja, hela detta land skall bli ödelagt och förstört och detta folk skall vara Babels kung underdåniga i sjuttio år," 25:11.
-- Vad var nu detta för slags profet?! -- Hade inte Jesaja manat till motstånd och man så bevarat oberoende och självständighet? Var inte Jeremia en överlöpare och förrädare, som försökte sänka stridsmoralen? Var han inte en babylonisk agent?
De första tjugofem kapitlen behandlar denna konflikt i tät anslutning till Judas kungar och den politiska situationen i Jerusalem. Falska profeter lovar guld och gröna skogar. Jeremia trakasseras ständigt för sitt budskap. Man kan undra om ens få Herrens tjänare genom tiderna delat så mycket själsångest som Jeremia. "Men när jag sade: 'Jag vill inte tänka på honom eller vidare tala i hans namn', då blev det i mitt hjärta som om där brann en eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig för att uthärda den, men jag kunde det inte," 20:9.
Mot slutet av färden, året innan slutkatastrofen 586, där råttorna lämnar skeppet och de snabba klippens män börjar sälja ut land, då köper Jeremia land i sin hemtrakt Anatot, norr om Jerusalem. En symbolhandling av stor betydelse med innebörden: Gud har en framtid för Juda! Det är Guds tankar om frid, framtid och hopp, 29:11, som får Jeremia att härda ut.
Det är visionen av ett nytt förbund med Israels hus och Judas hus, där Guds lag ligger i människors hjärtan; där alla känner Herren, och där förlåtelse för synd är given - kap 31 - som bär Jeremia, och med honom alla de heliga i denna tid av mörker och hopplöshet, att fästa blicken mot profetian, som mot ljuset i en dyster vildmark (2 Petr 1:19).

GT-navigering