Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
Bo Krister,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

GT-navigering


Malaki - vem var Malaki?

Ovanstående rubrik kan också formuleras: vem var Guds sändebud i den nationella väckelseperiod som följde på återkomsten från Babylon och det påbörjade tempelbygget och uppbyggnaden av Jerusalems stads murar? Den historiska situationen tecknas i bibelboken Esra/Nehemja.

Mycket talar för att bakom uttrycket 'mitt sändebud' (hebr. malaki) står den skriftlärde reformatorn Esra. Författarskapet har uppfattats så av de arameiska bibelparafraser ('targumer'), som har sitt ursprung i denna tids språksvårigheter. (Och de föreläste tydligt ur boken, ur Guds lag. Och de förklarade meningarna, så att man förstod det som lästes, Neh 8:8

I targumen till profeten Malaki heter det: genom mitt sändebuds hand, som heter Esra, den skriftlärde. Septuaginta, den tidiga grekiska översättningen från 200-talet f.Kr. och framåt, översätter i Malaki 1:1: hans sändebud, alltså inte heller som om 'Malaki' vore ett personnamn.

För oss som tror, att även den hebreiska kanon av GT - som var Jesus' och de första apostlarnas (Luk 24:26,27,44) - är ett ver av Andens ingivelse, öppnar sig här intressanta perspektiv: Malaki är den sista boken i avdelningen Profeterna, och Psaltaren är första boken i avdelningen Skrifterna. Mycket talar nämligen för att Esra den skriftlärde ledit redigeringsarbetet med Psalmerna och själv författat bl.a. Psalm 1.

Poängen med det är följande: Malaki är både den siste profeten och Bibelns senast tillkomna bok. Därefter händer ingenting uppenbarelsemässigt ur kanonisk synpunkt före Johannes döparens framträdande (jfr Mal 4:5 och Matt 3:1; 11:2-19).

På Malakis ('mitt sädebuds', ev. alltså = Esras) tid (kanske någon gång 450-440 f.Kr.) var det uppenbart, att exilen inte var slutet för judarna som Guds egendomsfolk (vilket många i exilgenerationen fruktat) men även att återvändandet under Serubbabel inte heller inneburit någon radikalt ny början.
En väntans tid med frågor och anfäktelser hade i stället tagit sin början.

Uppbyggnaden av denna profetia tillmötesgår en sådan situation: Malaki profeterar i form av frågor och svar. På detta sätt byggs också skriftjudendomen och synagogans gudstjänst upp. De har sina rötter i denna tid.

Under väntan på Messias tillkommelse (och: även Församlingen väntar med Israel på Fridsrikets inbrytande) är den troende meningheten aldrig overksam. Herren är den Helige, den som tronar påIsraels lovsånger (Ps 22:4); den som öppnar himmelens fönster över den som i trohet och kärlek ger full tionde (Mal 3:10) till Guds alltjämt pågående frälsningsverk på jorden.

GT-navigering