GT-navigering

Alla profeter har rötterna till sitt budskap i Moseböckerna, om inte annat så genom att omvändelsebudskapet de predikar ständigt mäts med Uppenbarelsen på Sinai.
I fallet med profeten Obadja går rötterna längre tillbaka än så: till patriarkens Isak två söner. Esau säljer sin förstfödslorätt för en maträtt. Han blir senare stamfader till edomiterna, ett folk som bodde i bergen sydöst om Döda havet. Om Jobs bok är Bibelns äldsta, har vi här en första referens: själavårdaren Elifas som uppträder där var från Teman (ett annat namn för Edom), ett land berömt för dess vishet. Denna vishet och detta släktskap med Jakob använde detta folk dock inte i Guds tjänst.
Vem var Obadja? Namnet betyder 'Herrens tjänare'. Man vet inget mer, och det är därför svårt att placera honom i historiens händelser. Med tanke på att Obadjas korta profetia är en dom över Edom som sparkat på ett liggande och slaget gudsfolk (v. 11-14) och det likartade budksapet i Jer 49:7-22, tänker de flesta uttolkare på babyloniernas angrepp under åren 605-586 f.Kr.
Se inte så med lust på din broders dag, på hans motgångs dag, gläd dig inte så över Juda barn på deras undergångs dag, v. 12, Och frälsare skall draga upp på Sqions berg till att döma Esaus berg. Och så skall riket vara Herrens, v. 21.
 
Jona (hebr. 'duva') är ungefärligen samtida med profeten Amos i Nordriket Israel under kung Jerobeam II:s i yttre mening framgångsrika styre (793-753 f.Kr.) - 2 Kung 14:23-27.
Jona är kanske mest känd idag för att han var profeten som i tre dygn fanns i buken på en stor fisk, 2:1. Eftersom Jesus återger händelsen med Jona på samma historiska plan som han omnämner sin egen död och uppståndelse, Matt 12:38 f., så får frågan hur mycket vi tror på den gammaltestamentliga berättelsen direkta konsekvenser för i vilken utsträckning vi tror att evangelisterna verkligen återger Jesus' ord. Jesus ställer sig enligt Matteus bakom händelsen. Tror vi Matteus' återgivande? Och: tror vi Jesus?
Jesus menar vidare att nineviternas omvändelse skall vara en förebild för dem som lyssnar till evangeliet om honom: Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona, Matt 12:41.
Guds omsorg gäller även hednafolken, alltså icke-judarna, även i GT:s tid. Jona var inte villig att gå och dela med sig av det judiska budskapet om nådig och barmhärtig Gud, 4:2, till assyriernas huvudstad. (Vi skall dessutom tänka på, att detta var innan, och kanske långt innan assyrierna vände sina politiska ambitioner till att omfatta Nordriket Israel, och att till slut inta det.)
Då Jona senare lyckats bättre än de flesta andra profeter - då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sordräkt, 3:5 -- så blir han sur, ja, 'döds-sur', 4:8!
Berättelsen om evangelium till ett hedniskt folk i GT:s tid genom ett ovilligt redskap i Guds hand, blir till en mäktig profetia om frälsning till alla.

GT-navigering