Ruth - hängiven kärlek

Som uppsprickande molntäcke, mojnande vind, värme och sol efter en pinande, kall och våldsam storm: det är Ruts bok i Domarbokens tid, en tid av religiöst, socialt och moraliskt förfall i Israel (Dom 2:10-15).
Ruts bok beskriver inte en klart identifierbar folkhjälte i stil med Gideon, Simson eller Barak, som räddar nationen ur tångmål i yttre motto, utan något mer och större, för efter varje domar-/befrielserörelse följde tider av avfällighet (Dom 2:16-23).
I Ruts bok finner vi själva livsnerven i Guds långsiktiga återlösningsverk, och det utspelar sig på det personliga planet.
Storyn är enkel och Ruths hängivenhet mot Israels Gud och folk total.
Hon är moabitiskan, från landet öster om Döda havet, som blev gift med en judisk man vilken under en hungersnöd kommit från Bet-Lehem (hebr. 'brödhuset'!) i Juda. Men hennes svärfar dör, likaså hennes egen man och dennes bror.
När svärmodern Noomi, alltså också hon änka, är på väg åter till Juda vill hon ge de yngre kvinnorna frihet att utan henne som belastning söka sig en ny framtid och familj. Då svarar Ruth: "Försök inte att övertala mig att överge dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud."(1:16).
Kvinnorna kom åter till Israels land "när kornskörden började" (1:22). Inom judendomen ingår Ruts bok i bibelläsningsplanen för pingsthögtiden = 'skördehögtiden'(3 Mos 23:15-22) = 'veckohögtiden' (5 Mos 16:9-12), -- vilket samband har man sett, tror du? -- och det är nu som hela händelseförloppet får sin vändning.
Ruths attityd av lojalitet tar sig praktiskt uttryck i att hon ger sig ut på skördearbete för att försörja sin svärmor och sig. Det är här som 'kärlekssagan' med Boas utspinner sig (kap 2 och 3). Liksom Rut i sin hängivenhet till sin svärmor går utöver sina plikter, så gör nu också Boas. Han har ingen omedelbar skyldighet att äkta denna invandrarkvinna, men gör det ändå. Som avlägsen släkting väljer han att bli Ruts 'ansvarige släkting' (kap 4). Det hebreiska ordet används även om Gud som 'återlösare', 'förlossare'.
I en tid av förfall och strider och personliga tragedier blir hängivenheten och den överflödande kärleken ett tecken på Guds 'trofasta kärlek' (hebr. chesed) och den kommande återlösningen. Händelsekedjan blir även en nödvändig förutsättning för återlösningen: Rut blir nämligen farmorsmor till kung David, den store Messiasförebilden. Bland kvinnorna i Jesu släkttavla (Matt 1) söker Rut sin like. 'Godhet' är Ruts signum och även Andens frukt.
Ruts bok visar en väg, en Guds väg för dig i stridiga tider. Tänk, vilket livsöde! Ser du Guds hand i det som skedde? Vill du gå den vägen? Ruts väg, Esters väg, Marias väg, trons väg...
Den ledde till välsignelse för den verkligt utsatta: Noomi. Låt oss inte glömma henne. Författaren till 'Ruts bok' (som kanske rättare borde hetat 'Noomis bok': Ruth handlar, men boken handlar om Noomis öde) gör det inte; i avslutningen heter det: "Noomi tog pojken i sin famn, och det blev hon som vårdade honom. Grannkvinnorna gav honom namn och sade: 'Noomi har fått en son!'" (Bibel2000)
Denne son blir farfar till kung David -- ett ännu större perspektiv.

GT-navigering