Vad händer i andras liv?

Bed för DR Kongo!

(Kan man uppmana alla att bedja; du kanske inte ens är 'troende'?
Inga problem. Gud hör.)

Det är allstå den Demokratiska Republiken Kongo, det handlar om; Republique Democratique de Congo (RDC), eftersom man ju talar franska där; det Kongo som en lång tid hette Zaire, och vars huvudstad heter Kinshasa.
Landet är drygt fem gånger så stort som Sverige, och har enligt en artikel i DN mineraltillgångar i jorden till ett värde som motsvarar Sveriges totala BNP under 50 år!
Och likväl är det ett av världens absolut sämsta länder att leva i, enligt Human Development Index. (Endast det av sin president Mugabe sönderkörda Zimbabwe ligger i år lägre, med möjliga undantag för länderna på Afrikas horn.) En huvudledare i DN 5 augusti 2012 kallar situationen Helvetet som världen glömt, och brittiska BBC rapporterar 8 maj 2013 att DR Kongo är sämsta platsen på jorden för kvinnor att föda barn.
Det är desperat (Daily Telegraph 28 mars, 2013), helt enkelt. Problemet är att det inte blivit det på senaste tiden.

Vad vet vi om DR Kongo? För den som inte lyckats helt "stänga av" den delen av nyhetsflödet, borde det vara de tortyrliknande våldtäkterna av kvinnor, i en skala som trotsar all förståelse av siffror (vem kan förstå nu levande 200.000 våldtäktsoffer; 30% av den kvinnliga befolkningen?). Kanske har vi hört om den heroiske läkaren Denis Mukwege, gynekolog, som lappar ihop tiotusentals söndertrasade underliv, men inte bara det (som om det inte skulle räcka): utmanar den politiska ledningen i sitt eget land och omkringliggande länder; ja, hela världssamfundet att GÖRA NÅGOT . (Norska priskommiten för Nobels Fredspris borde utnämna Denis Mukwege. Det skulle främja freden mer än något annat i DR Kongo.) 2013 års Right Livelihood Award. Se även journalisten Berthil Åkerlunds spännande Denis Mukwege - en levnadsberättelse, som utkom hösten 2013.
-- Nu har han dock omsider fått Nobels fredspris (2018). Ytterst välförtjänt.

Hur blev det så här i Kongo?
Brittiska BBC har bakgrundsbeskrivning med länkar och är som vanligt den bästa informationskanalen för nuet (på engelska), men vad förstår man sedan?
The Guardian ger en uppdatering (2016): kanske, kanske är någon form av rättvisa på gång?

Det är nog bara Litteraturen som förmår gestalta bakgrunden, och så ge en inträngande och ofrånkomlig förståelse.
Här intar Joseph Conrads ikoniska Heart of Darkness, på svenska: 'Mörkrets hjärta' (finns även som talbok med Max von Sydow som inläsare) en särställning. Nej, det är inte den svarta kulturen som är 'Mörkrets Hjärta'. 'Mörkrets hjärta' är den europeiska civilisationens förklädda girighet. Joseph Conrad var en polsk sjökapten som själv seglat uppför Kongofloden på en ångbåt (och som aldrig glömde det), och som han skönlitterärt återberättar i en av den Engelska litteraturens kanoniska klassiker. Boken kom ut 1902, och bildar klangbotten för alla följande författare.
Han var inte ensam: den skotske läkaren Sir Arthur Conan Doyle (författare till Sherlock Holmes-böckerna är även han en aktivist: The Crime of the Congo kommer ut 1909. Denna bok tillhör de mindre kända av Conan Doyle, och listas inte på officiella sajter; dock har amazon.com såväl en fri Kindle-utgåva, som pagerbacks. (Alla Engelska titlar som omnämns kan förstås enkelt levereras därifrån.) Conan Doyle hade genomskådat den belgiske kung Leopold II:s dubbelspel.
Detta är också temat i Adam Hochschilds King Leopold's Ghost. A Story of Greed, Terror and Heroism in Colonial Africa; svenska: Kung Leopolds vålnad. Det var Leopold som under täckmantel av att vilja 'civilisera' The Congo Free State plundrade området på rågummi och elfenben. Han hade god hjälp av en viss Henry Morton Stanley (han med: "dr. Livingstone, I presume" - en tidig föregångare till Leonardo DiCaprios gestaltning i filmen Blood Diamond.

Det är författarinnan Michela Wrong (i en recension: "Wrong got it Right") som tar upp tråden från Conrad: In the Footsteps of Mr. Kurtz. Living on the Brink of Disaster in Mobutu's Congo handlar om hur Mobutus regim upprepar handelsagentens Kurtz (från Conrads bok) plundring av råvaror och resurser, och som därför fått epitetet 'kleptokrati'. Hon gör även den koppling som åtminstone för mig alltid trängt sig på: om inte våldförande på Landet Kongo upprepar sig i krigsvåldtäkterna; om man inte härigenom släppt lös krafter av demonisk karaktär. För det som sker kan man inte avfärda som 'bestialiskt'; det vore att förolämpa djuren, värre och obegripligt.

Jason Stearns har i sin Dancing in the Glory of Monsters. The Collapse of the Congo and the Great War of Africa fullföljt den litterära bearbetningen i en journalistisk dokumentär, där övergripande tankar blandas med detaljskildringar av vad som hänt sedan folkmordet i Rwanda 1994. Då utlöstes det uppror som satte nuvarande presidentens far, Laurent Desiree Kabila, på tronen. Det är ingen njutningsbar läsning, men varför skulle den vara det? Den beskriver en verklighet, och Stearns har en initierad uppföljare i sin blogg Congo Siasa, med en generös mängd länkar till alla andra som vet något (flyttad 2015 till: Congo Research Group). Här finns insiktfull, uppdaterad information.

Finns det då inget hopp?
Jag tror att orsakerna är andliga (och girigheten , som nu inte bara de västliga 'civiliserade' länderna ägnar sig åt i roffarprojekten i Kivu-distrikten, är ett djupt andligt fenomen: Bibeln kallar det 'avgudadyrkan') och kan bara mötas med god andlighet, dvs Evangeliet.
Det finns ett universitet med strålande medicinska och agronomiska faktulteter på Panzi-området i Bukavus, Syd-Kivu, södra utkanter, och med en kämpande Teologisk Fakultet på själva kullen: Université Evangélique en Afrique.
Här finns hoppet i att konsekvent, långsiktigt och metodiskt arbeta fram en teologi med konsekvenser, i ett land där alla tror på Gud, där alla är kristna, och att vara pastor är den bästa politiska karriärstegen; och där staten är fullständigt bankrutt. (Att endast fortsätta ösa pengar i byråkratiernas korrumptionsfickor verkar rätt tröstlöst, och är troligen själsdödande för mottagarna.)
Här finns det seriösa lärare att stödja (som lever närmare Ordet på papper än Siffor på papper), och lovvärda insatser att göra.
(Återkommer med länkar.)

Och i det korta perspektivet?: RADION !! Det finns förkunnare med ett budskap utan kompromisser, och som inte verkar benägna till sådana heller. Radion som kommunikationsmedel i detta gigantiska, fattiga land slår allt!
Här vill jag särskilt lyfta fram Mabutwa Miatsi, ledare för Radio Alpha Omega FM i Goma, Nord-Kivu. (Du hamnar på IBRA Medias förstasida, och får klicka på menyn 'Vårt arbete' och söka upp 'DR Kongo' bland östafrikanska länder, och sedan på 'IBRA Goma igång igen'.)
Mabutwa har också en intressant och strategisk vision för att etablera en sändare i förre presidentens Mobutu hemprovins Équateur, centrum för dyrkan av de mörkrets makter vars inflytande kan brytas av Evangeliet om Jesus.

Vad händer i andras liv?