Jesaja - dom och frälsning

Denna presentation av Jesajas bok utgår från dess enhet och polemiserar därför inte emot teorier om flera författare.
Det sjätte kapitlet skildrar Jesajas kallelse. Händelsen ägde rum år 740 f Kr, det år kung Ussia (även benämnd Asarja) dog. Det finns anledning att se bokens fem första kapitel som ett prov på och en sammanfattning av profetens förkunnelse (snarare än lärospån gjorda före kallelseupplevelsen).
Temat DOM - FRÄLSNING annonseras. Det löper sedan som en röd tråd genom hela boken. Likt Mose i dennes avskedssång, 5Mos 32, inbjuder Jesaja himlarna och jorden att vara åhörare - ty Herren talar, 1:2. Säkerligen kan då även vi lyssna!

Israel har avfallit från sin Gud. Profeten framsäger Guds Ord, och kallar folket åter till Uppenbarelsen från Sinai och till förbundets livsväg. Parallellt med domen, kap 1, lyser frälsningens ljus fram om något som skall ske i kommande dagar...: från Sion skall lag utgå och Herrens ord från Jerusalem, kap 2.

I det sjunde kapitlet sammanträffar Jesaja med Ussias sonson Kung Ahas. Situationen är svår. Syrien och Nordriket har anfallit Juda. "Om ni inte håller Gud för trofast kan ni inte vara honom trogna," säger Jesaja, v 9b, och erbjuder kungen ett tecken på Guds förbund med sitt folk; vers 7:14 är GT:s mest kommenterade: Gud skall själv träda in i människosläktet som mottagande förbundspartner!
I denna tid av stormaktshot - militärmaskinen Assyrien krossar som bekant Nordriket 721 f Kr - har Jesaja tröstens ord att tala till Sebulons och Naftalis land (sedemera känt som Galiléen): Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus ... och hans namn skall vara: Underbar i råd..., kap 9.

I profetian blandar sig perspektiven. Likt i en telelins kryper det långt bort nära, och det närvarande ger mönster åt framtida skeenden: dom idag och fridsrike i morgon, kap 11! Denna samtidshistoriska relatering avslutas med lovsången i kap 12.

Profeten vänder nu blicken mot grannfolken i 'utsagor', kap 13 - 23, varefter hela jorden kommer i fokus: Jorden raglar ... och dess överträdelse vilar tungt på den, den faller och kan ej mer stå upp, kap 24.
Efter den underbara befrielsen undan assyrierna, kap 36-38, förebådas så dessas arvtagare på världsscenen: Babylonien, som skulle föra Juda i fångenskap; Landet skulle 'ha sabbat'.
Ett tröstens budskap når dem som återvände, kap 40 och följande. Gud brukar perserkungen Kores som en Messias - en Smord, kap 45, därför att Han är Skapelsens och Historiens och därmed Framtidens Herre.

Den Lidande Tjänaren, kap 53, bär folkets synd och skall därigenom ha framgång: ja, upprättelsen tecknas storslaget och härligt för det framtida Jerusalem och Herrens hus skall kallas ett bönehus för alla folk, 56:7.

Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer!, kap 60, Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de ödmjuka, kap 61, Se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord, kap 65,

-- ty himmel och jord skall förgås, men Herrens Ord förbliver.

GT-navigering