Psaltaren - lovsångsboken

Min personliga favoritbok i GT -- kanske på grund av dess unika inspiration: det är inte svårt att inse att Guds Ande kunnat inspirera en författare att på ett både historiskt riktigt och ett andligt sant sätt beskriva ting (typ tabernaklet) eller berätta om skeenden (typ uttåget ur Egypten).
Psaltarens inspiration går ett steg längre: vi finner att psalmernas ord även kan användas i vår mun och riktas tillbaka till Gud som inspirerat dem.
Vi kan känna, att ingenting, absolut ingenting, kunnat ge ett så genuint uttryck för våra upplevelser och det vi vill uttrycka. Det gudsingivna Ordet blir ett med vår förståelse, vår vilja och vår känsla i vår hängivenhet till Gud.

-- Har du upplevt det? Nyckeln till denna värld av lovprisning, tillbedjan, klagan och tacksägelse finner vi i den första psalmen: "Säll är den man som inte vandrar i de ogudaktigas råd ... utan har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt." (1:1,2) Alltså: OMVÄNDELSE till Guds uppenbarade lära och daglig förnyelse i levande gudstillvändhet.
För oss troende i Nya testamentets tid fortsättning som upplevt livsförvandlingen genom evangeliet kan det vara bra att läsa in namnet på honom som är Ordet och som blev människa: "... har sin lust i Jesus."

Det är också endast genom Jesus som psalmerna i all deras rikedom kan bli tillgängliga för oss. För hur kan vi annars av hjärtat bedja med i hämndpsalmerna: "Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga ... Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre?" (139:19,21). I den andliga striden har Jesus i sin försoningsdöd på korset blivit ett även med det mänskliga motståndet mot Gud och därför drabbad av Guds vrede. I honom kan vi därför i vårt känsloliv bejaka såväl gudslivets helighet som dess kärlek.

Psalmerna bildar navet i det hjul av lovprisning, tacksägelse, klagan och tillbedjan som går till historiens Gud, sådan han uppenbarat sig i Bibeln. Vi har alls ingen anledning att ta lätt på psaltaröverskrifterna, typ: "En sång av David, en bön, när han var i grottan" (142:1), eftersom dessa är en del av handskrifternas grundtext. Tvärtom kan de ge oss en inombiblisk förståelse av hur psalmen en gång var riktad och i vilka omständigheter den en gång bads. En helt ny dimension av den bibliska historien öppnar sig för oss där vi även får en inblick i troshjältarnas känsloliv, t.ex. Moses i Ps 90.

På korset bad Jesus början av Ps 22: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig. Jag brister ut och klagar ...", och visar, att han även burit gudsövergivenhetens känsla för oss.
Vi behöver aldrig vara ensamma mot Gud. Inget är tabu i hänvändelsen till Gud. Allt får du säga Frälsaren. Du kan vara helt uppriktig. Gud har orden.

GT-navigering