Leka med
uppdraget
bohusländskt kustlandskap med ljung på berg
En bild av ljung på berg = Ljungberg.
Kanske var det just på denna plats
i Bohuslän min farfar, stenhuggaren
Carl Johan Peterson, antog det namnet,
omkring år 1900.
bild på mig själv som 3-årig
Och här är jag själv,
Bo Krister,
spänd på att få veta
vad livet innebär.

 

Bibelöversättningsartiklar


Har Herren blivit kung nu igen?

Innan man kan översätta en bibeltext måste man tolka (i vid mening: förstå) den. Ett av försöken att tolka Bibeln kan sammanfattas under beteckningen historisk-kritisk metod. Denna metod kan indelas i flera olika inriktningar. En av dessa är formkritik och går ut på att försöka fastställa en texts utomtextliga funktionssammanhang (tyska: 'Sitz-im-Leben') genom dess genre eller texttyp (tyska: 'Gattung').
I försöken att förstå psaltarpsalmerna antog nu formkritikerna att vissa psalmer (47, 93, 96, 97, 98) som har uttrycket 'Herren är konung' bildar en egen texttyp. Man benämnde dessa psalmer 'Tronbestigningspsalmer', och antog att de fungerat vid en årligen återkommande höstfest. Där skulle Israels Gud död och återupplivande ha firats i termer tagna från kanaaneisk fruktbarhetskult, där höstregnen symboliserade livets återvändande efter sommarens torka. (Att en sådan fest ingenstans i Bibeln finns omnämnd - inte ens i profeternas polemik mot avgudadyrkan - generade inte, och generar inte, dessa historisk-kritiska forskare.)
Av det skälet har vi i SvKB 1917 haft översättningen Herren är nu konung. Man kan på goda grunder misstänka att de formkritiskt influerade översättarna egentligen velat skriva Herren har nu blivit konung, dvs i kultfirandet. Språkligt finns emellertid inget stöd för detta nu. Bibelhebreiskan har endast 'Herren är konung'.
Men borde man ändå inte haft kvar detta nu? Det kunde ju vara attraktivt ur den synpunkten att det kunde tänkas förebåda Jesu död och uppståndelse. Problemet är bara att Bibeln inom sig inte någonstans gör den kopplingen. Soningen (försoningen) som sådan ägde rum en gång i historisk tid. Den sker inte genom kultisk aktualisering.
Tvärtom finns goda skäl att hålla fast vid att Gud alltid regerar, sitter på tronen; är kung:
I den judiska bönbokens (Siddur, vars böner är sammantställda av bibelcitat) morgonbön (Adon Olam) har Gud århundraden igenom prisats som universums härskare.
Och inte ens i jordisk tjänareskepnad gav Gud upp sin konungsliga höghet, vilken Pilatus igenkände: "Så är du dock en konung" Joh 18:37. Jesus regerade i det nu-et genom det sanningens ord han vittnade om och gestaltade.
I såväl Bibel 2000 som Folkbibeln är man i sina respektive översättningar av Psaltaren åter i takt med verkligheten, och proklamationen Herren är konung! får kvarstå oantastad.

Bibelöversättningsartiklar