Hur översätter man 'Gud'?

För många missionärer uppkommer frågan om beteckningen för 'Gud' hos den folkgrupp, bland vilken man verkar, kan övertas i presentationen av evangeliet om Jesu Kristi Fader, Bibelns Gud. Frågan har kommit närmare oss alla genom de många muslimska invandrarna: skall det arabiska ordet för 'Gud' Allah kunna stå för Jesus' Fader?
Så här ser bakgrunden till frågan ut:

Det allmänna semitiska (folk- resp. språkgrupp där hebreiska och arabiska ingår) ordet för 'gud' är på hebreiska är 'El Det har samma allmänsemitiska språkliga rot som det arabiska 'Allah.
Hur kan det komma sig? - Vokaler betyder litet i semitiska språk, och slut-h:et i 'Allah är bara en förstärkning av vokalen. Förutom bokstaven 'l' har 'El och 'Allah dessutom ett stötljud i början gemensamt, som liknar slutstöten i det danska ordet 'ja''. Detta stötljud är en konsonant och för övrigt den första bokstaven i det hebreiska alfabetet, 'Alef, och den betecknar jag här som en liten apostrof. -- Ordet 'El har en längre form 'Elohim, vilken är den vanligaste beteckningen för Gud i Gamla testamentet. (Nya testamentet brukar det vanliga grekiska ordet theos. (Alla med? ;-)

Frågan om gudsbeteckning har missiologiskt långtgående konsekvenser, men jag begränsar här framställningen till vad som har med översättning att göra. Det är emellertid lätt att se att gränsen mellan översättning och teologi kan vara flytande.
Det finns ett antal ord för 'Gud' i bibelhebreiskan. Vi sjunger sånger om 'El Shaddai, och 'Herren Sebaot' är välbekant bl.a i samband med profeten Jesajas tronvision, kap 6.

Här vill jag emellertid ta upp det ord som på svenska översättes 'Herren' (i 1917 och i Folkbibeln, dessutom med versaler, 'HERREN'. Detta är det (egen-)namn på Gud som enligt 2 Mos kap 3 och 6 uppenbarades (= meningen med namnet avslöjades) i samband med uttåget ur Egypten. I hebreiska biblar skrivs det (med hebreisk skrift förstås, och från höger till vänster) med konsonanterna JHWH. Det är inte lätt att uttala bara konsonanter (!), och det är just vad de judiska skriftlärde avsåg: det skulle inte uttalas. Efter exilen viskades det bara utom hörhåll för andra av översteprästen i templets allraheligaste rum på Stora Försoningsdagen.
Vid läsningen ur Bibeln sade man 'Adonai 'min herre' (eller hövlighetsplural). Det är därifrån vi har översättningen 'Herren'. Men det finns andra sätt att översätta JHWH också. Den franska översättningstraditionen har L'Eternel 'Den Evige' (som en tolkning av namnets mening). Jehovas Vittnen missförstod att rabbinerna satt in vokalerna för ordet 'Adonai till bokstäverna JHWH och fick så sitt 'Jehova'. Inom teologin, och en del nyare ekumeniska översättningar, brukas ordet Jahwe. Det är en rekonstruktion av hur hebreiskan kan ha låtit utifrån några tidiga grekiska översättningar.

Nu kan man även anlägga ett kristologiskt perspektiv på hur Guds namn skall översättas, och då falla in i den judiska tradition som NT's författare följer: namnet var till sin innersta mening fördolt till dess det gavs ansikte och kropp i Jesus. Genom Hans liv, död och uppståndelse har det visats hurudant Guds namn = personlighet är.
Jag tror det är så Filipperbrevet 2 skall förstås, där det i grundtexten ordagrannt heter: ... för att alla tungor skall bekänna... "att det är Jesus Kristus som är HERREN."
På så sätt kunde Guds namn inte översättas (= betydelsen förstås) förrän Hans Son Jesus kom. Han är vägen till Gud, men ett med Fadern och själv Gud.

Bibelöversättningsartiklar