Jag har försökt, för mig själv och kanske för någon annan, att i sju blogginlägg söka orientera i kyrklig geografi.
Det har inneburit ett rätt ‘högtflygande’ perspektiv, vilket jag tror är nödvändigt om vi inte skall förminska Kyrkan/Församlingen Kristi Kropp.

Samtidigt är jag som skriver allt detta bara en människa.  Det är du som läser för övrigt också, bara en individ.
Och all vår förståelse av Kyrkan i stort måste även kunna hanteras i våra små ändliga liv.
Hur gör man det?

Jag tror genom daglig och regelbunden bibelläsning och bön, dvs delaktighet i Ordet och Anden, dels för egen del, dels tillsammans med dem du delar hushåll med.
Är du familjefar ligger det på ditt ansvar att samla familjen till andakter.  Försumma det inte! Gör dem gärna roliga, så att barnen gillar dem!  Runt middagsbordet är den givna samlingsplatsen.

Allt andligt liv måste hos mig starta i det personliga och i den lilla kretsen.  Jag tror inte ens ‘cellgruppen’ kan vara ett substitut för familjens lovsång och bön, inte heller ‘kyrkan’ som sådan.

Gudslivet kan vi inte lämna ut på entreprenad till någon annan att hantera åt oss.  Det måste vi leva själva.