Varav kommer hatet mot judarna?
Även om de är ofullkomliga (liksom vi alla andra), så torde t.ex. deras armé vara världens mest etiska. Vilka andra länder ställer sina soldater till svars så som de gör? Jag tror också det finns väl så mycken godhet hos det judiska folket som hos andra folk.
Varför då hatet, detta besinningslösa, sanslösa, blinda hat, som tycks göra att all vett och reson bara faller bort?

Kan det vara Guds kärlek som är det stora Problemet?
Hur då?

Jo, Guds kärlek är fri: Gud är suverän och älskar vem Han vill.
Han utvalde/utkorade Abram och kallade honom som så blev Abraham ‘fader till många’.
Via sonen Isak, sonsonen Jakob och dennes söner som blev Israels (=Jakobs) tolv stammar formades så nationen Israel i och med uttåget ur Egypten, som var Guds frälsnings-/räddningsgärning, och blev så Guds folk.
Gud utvalde Israel av inget annat skäl än att han suveränt och fritt bestämt sig för att älska detta folk:
“Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden. Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er — ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld.” (5 Mos 7:5-7, B2K)

Är det mot Gud och hans utväljande kärlek som detta hat mot judarna egentligen är riktat?

“Jamen jag då, som inte är jude, är inte det orättvist?”

Gud har gjort ett andra stort utväljande också, nämligen Sin Son, Jesus Kristus:
“När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen:”Du är min älskade son, du är min utvalde.” (Lukas 3:21,22, B2K)
I Honom, i Kristus som är den utvalde, kan var och en som tror också få vara utvald, vilket folk han eller hon än tillhör, genom Evangeliet, och få tillgång till Gud genom Jesus.
Frälsning finns bara i Jesus namn (Apg 4:12), dvs i Hans person.

Men vad har nu detta med hatet mot judarna att göra?
Jo, att ingen har anledning att känna sig utanför och bli avundsjuk. Ingen har anledning att hata judar. Vemsomhelst kan få uppleva Guds suveräna utväljande kärlek i Jesus Kristus.
Liksom inte Israel behövde det, behöver heller ingen vara stor och märkvärdig.

Men pass upp: det islamistiska terrorhatet är inte bara riktat mot judar: man halshugger kristna också.
Är det alltså av samma skäl: Guds suveräna utväljande Nådefulla Kärlek, som man inte kan meritera sig för?
Är det därför som även sekulära människor har så lätt att svepas med i hatet?

– – – – –

Har du någonsin kastat upp en boll i luften och försökt fånga den? Inte särskilt svårt, eller hur?
Men två bollar? Kan du det? Det innebär att två bollar måste vara i luften samtidigt. Lite svårare, men inte omöjligt.
Paulus kunde jonglera med två bollar samtidigt:

“Ser man till evangeliet är de [judarna] Guds fiender, för er [kristna från andra folk] skull.
Ser man till utkorelsen(utväljandet) är [obs! presens; nuvarande tid; pågående] de [judarna] hans [Guds] älskade, för fädernas [Abraham m.fl.] skull.” (Romarbrevet 11:28, B2K)

Skall detta vara så svårt?

Men: skulle det hindra mig från att sörja, och känna upprördhet?
Skulle det hindra mig från att tänka rationellt över situationen?

En man kör en lastbil med vett och vilja in i en grupp människor i Jerusalem. Precis som i Nice och Berlin. Dennna gång backar mördaren även tillbaka över sina offer.

Nu hände detta emellertid i Jesusalem. Och de som mördades var israeler, judar, och dessutom militärer. Jaha!
Då hamnar det hela plötsligt i ett helt annat läge:
Judiska bosättningar!
Roten till allt ont!
Frustration över ockupationen!
Stackars palestinier!

Är världen helt uppochned?

Om vi – för tillfället – bortser från judarnas historiska band till Landet Israel (världen ändå upp-och-ned) och endast tittar på det sena 1800-talets och 1900-talets händelser:
Kolonialmakterna, särskilt England och Frankrike, delade upp MellanÖstern i sina intressesfärer.
Det brittiska mandatet ‘Palestine’ (nuvarande Jordanien och Israel) skulle bli ett hemland för judarna.
Man delade upp det så, att c:a 75 procent öster om Jordanfloden, skulle vara arabiskt, och resterande 25 procent, väster därom, judiskt.
Judarna accepterade detta, araberna inte.
När judarna proklamerade sin stat 1948 (efter en serie händelser i Europa som bär namnet ‘Förintelsen’ – hört talas om det?; tänkt efter vad det innebar?) attackerades de av arabstaterna runtomkring. När stilleståndsavtal (inte fredsfördrag) slöts var östra Jerusalem och Samarien/Judéen (‘Västbanken’) under arabisk kontroll. Under kriget 1967 kom de under israelisk kontroll, liksom de strategiska Golanhöjderna nordöst om Galiléiska sjön.
Vi kan stanna där.

Vad är det nu som säger, att judar inte skall ha rätt att bo och leva överallt väster om Jordanfloden?
Under tiden för jordanskt herravälde (1948-67) var det ALDRIG tal om att upprätta någon palestinsk stat varken på Västbanken eller i Gaza (kontrollerat av Egypten), antagligen helt enkelt därför att den stora majoriteten av befolkningen i Jordanien är palestinier, och alltså redan hade en stat – låt vara inte demokratisk, utan styrd av ett kungadöme som i september 1970 körde ut Al Fatah (‘svart september’).

Dessutom: väst kan tro, eller gärna vilja tro, att palestiniernas hemland skulle vara vara ‘västbanken’, men det är en retorik som endast upprätthålls av Al Fatah-dominerade ‘Palestinska Myndigheten’, vars demokratiska mandat sedan länge gått ut. De folkvalda Hamas, som styr Gaza, är tydligare: HELA landet väster om Jordanfloden skall befrias.
Och det var detta som den ‘hjältemodiga motståndshandlingen’ i Jerusalem ville påminna om, allt under jubel i de palestinska områdena. Hamas jublar, liksom Islamiska Staten, när de utför sina terrormord.

Jag sörjer unga judiska liv – också. Jag fördömer terrormord på oskyldiga även i Jerusalem, naturligtvis.

Och jag vägrar av massmedia vallas in i den fårfållan där alla bräker att det är “Israels fel”, “bosättningarnas fel”. Det är helt enkelt inte sant.

När Indien och Pakistan skapades efter brittiskt tillbakadragande, också i slutet av 1940-talet, skedde det med stora folkomflyttningar enligt hinduiska/muslimska kriterier. I Europa skedde likande folkomflyttningar när nya gränser drogs efter Andra Världskriget.
Det lär vara c:a 700.000 araber som flydde Israel under frihetskriget 1948. Lika många judar fick fly sina arabiska hemland. Vad skulle hända om de araber som inte vill leva under israelisk överhöghet flyttade öster om Jordanfloden? (Jag tror många skulle välja att stanna, om de inte utsattes för terrorpåtryckningar.)

Problemet är inte palestinerna, utan islamistisk terrorideologi, vari inbegripet tesen om att alla judar skall bort från Israel.

Och under tiden bräker alla i samma kör i Förenta Nationerna. Till och med USA är med och sjunger falskt där numera.

Gud, förbarma Dig!