Om det nu är så, att många evangeliskt-karismatiska kristna (som har gemenskap med Gud genom tron på Jesus, och inser behovet av Anden för att kunna göra det) börjar inse, att den stegrade ‘vördnaden’ för brödsbrytelsen (HHN, nattvarden, mässan, eukaristin) egentligen var något annat (upprepat offer, t.ex.) och att minnesmåltiden över Jesu död blir till en ersättning för sinnesändring genom att bli en repetitionsinstans för tillsägelse om syndernas förlåtelse (lång mening, jag vet, men vi fortsätter) — vore det då inte läge för att göra något åt det; att ändra upplägg?

Vad sägs om att fira brödsbrytelse i hemmen i stället för i kyrkan, och där ingen ger åt andra under högtidliga former och med tillsägelseord (varifrån kommer den seden?) utan där man delar sinsemellan?

Hur skulle det verka?

‘Fryser vi’ inför tanken, därför att Gud då kommer för nära, i min vardag?  Att man inte kan ‘gå till kyrkan’ för att uppleva — ja, vaddå?