Att konvertera till katolicismen liknas i vissa kretsar vid att ‘gå över floden’, dvs Tibern i Rom.
Pastor Ulf Ekman var ledare för trosrörelsen och församlingen Livets Ord i Uppsala.
Som sådan, och på grund av strukturen inom trosrörelsen, hade han ett enastående inflytande.
Han gick först, men aldrig ensam. Andra ledare, och församlingen, följde honom.
Nu inte bara gick han i riktning mot Tibern och fram till flodkanten.
Han plumsade i, och ‘vadade över till andra sidan’.

Vad gör nu de som står och vinglar på kanten/branten?