Svenska Kyrkan brukar berömma sig av sina låga trösklar och stora vidsynthet.
Men i ‘skarpt läge’, t.ex. när TV-journalister i sin hetsjakt på troende som håller fast vid den moral som Kyrkan haft i århundraden, samtidigt kränker människors tilltro till den Absoluta Tystnadsplikten för präster, då visar det sig genast vad som gäller.
Då får präster av Svenska Kyrkans ledning inte ens gå nödsökande till mötes och bedja med dem över vad de ger uttryck för vilja ha hjälp med.
Då visar sig trendkänsligheten vara en allt övergripande dogm!
Nu har Elisabeth Sandlund ingående utvecklat implikationerna i Dagen, 2014-06-03. Biskop em. Biörn Fjärstedt följer upp i Dagen 2014-06-10 och kommer troligen närmare pudelns kärna: “Biskoparna svek sina präster.” Frågan är om vi ändå fattar detta sveks konsekvenser för inte bara det kyrkliga klimatet, utan även samhällsklimatet: har Sverige nu blivit ett ynkligt land?
Att såväl präster som nödsökande, i alla möjliga ärenden, genom denna flagranta kränkning av tystnadsplikten nu kommer att känna nödvändig misstänksamhet i alla konfidentiella samtal bekymrar tydligen TV-journalister och Kyrkoledning lika – lite.
Ynkedom!
Ja, det är verkligen helt sanslöst och vittnar tyvärr om vilket ynkligt litet land Sverige är vad gäller åsiktsfrihet. Individuella präster får inte ha en legitim åsikt och SvK tror sig inte kunna ha/få ha en egen legitim åsikt gentemot det sekulära gängse.
Jag tycker du kanske går lite för långt när du utnämner Sverige som sådant till ett ynkligt land.
Är inte snarast problemet att Svenska Kyrkan (s ledning) inte utnyttjar den åsiktsfrihet som finns och tar strid mot trenden i det politiska etablissemanget?
Åtminstone att hävda åsiktsfriheten borde man kunna göra, även om biskoparna nu alla har den politiskt korrekta åsikten själva.
Svenska kyrkan är ju formellt inte längre en statskyrka.
Men, visst, på ett sätt har du rätt: Svenska kyrkans ledning medverkar de facto till att göra Sverige till ett ynkligt land. Det är så sorgligt.