Monthly Archives: August 2014

Samtal om helgelse

Moral & Etik

Det pågår ett samtal om helgelse på Dagens spalter.
Jaha, det kanske du inte visste?
Men det handlar om det kristna livet, hur det skall gestaltas, alltså om lärjungaskap och efterföljelse, att bli alltmer som Jesus.
Detta innefattar alla livets områden, för Gud är Hela Livets Gud.
Det var Han som skapade oss. Han återlöste oss också från det uppror, den överträdelse, den vilsenhet och mållöshet som kallas synd och som plågar oss människor på så många olika sätt.
Men vår uppgift är alltså att bli lika Jesus, kosta vad det kosta vill.
Ungefär så.
Hänger du med?

Det nu pågående samtalet handlar om ifall vi skall avstå från att följa Jesus och Hans Ord (ja, Jesus och Hans lärjungar har ju sagt en hel del) för att det skall bli lättare för icke troende att tro.
Inte helt logiskt, eller hur?
Tycker inte jag heller.
För om de nu kommer till tro, skall de då också avstå från att bli Jesus efterföljare för att andra också skall kunna tro?
Hur var det med Paulus, t.ex? Han blev ju allt för alla för att i alla händelser vinna några. Men samtidigt led han förfärlig förföljelse, och verkar inte ha gett upp lärjungaskapet, så han kan inte vara ett bra exempel; nej faktiskt motsatsen. Han skrev en hel del och tyckte en hel del om det kristna livet, alltså om helgelsen.

Nåväl, Olof Edsinger har skrivit två bra artiklar om detta:
“Troheten kan medföra lidande” Dagen 140618 och
“Inte kallad till smidiga vägar” Dagen 140815.

Den senare artikeln är ett gensvar till Greger Anderssons invändningar.
Edsinger får stöd av Ola Samnegård i sakfrågan, medan jag själv undersöker moralen i Greger Anderssons sätt att argumentera.

Och vad handlar då detta samtal om rent konkret? Det är egentligen rätt oväsentligt. Det kunde gälla vadsomhelst.
Den stora frågan är om vi är avskilda, överlåtna till att likbildas med Kristus, sådan Han framställs i Sitt Eget Ord.

Ljus och ordlöshet

Evangeliet

Jag har besökt EFK-församlingar i olika städer. Jag nämner detta, för det handlar här om en evangelisk fri kyrka, där man kan tänka att Evangeliet skall stå i centrum, både vad gäller förkunnelse och mottagande.

OK, så vad gäller saken?
Ljus och ordlöshet.
I dessa församlingar inbjuds under ‘eftermötena’ (slutet på gudstjänsten) för människor att gensvara på förkunnelse och tilltal genom att antingen gå fram till höger, för förbön, eller till vänster, för att tända ett ljus.
Jaha…?
Jo, jag undrar hur detta med ljuständning hör samman med evangelisk kristendom. Att tända ljus och stå och betrakta lågan är ordlöst, en sorts resignation från att det skulle gå att tala med Gud.

(För att förekomma alla invändningar: jag vet att Gud hör ‘hjärtats tysta bön’, och har själv förundrats över ordet i Ps 10:17 om hur Gud hör hjärtats längtan/trängtan — i hebreiskan är grundbetydelsen för övrigt ‘lutning’, en sort ‘inklination’, FB är trognare originalet än B200 här — så visst! Och Jesus har ju sagt att vi inte skall hopa tomma böner, för vår himmelske Fader VET vad vi behöver redan innan vi ber. Men det är inte riktigt det saken gäller nu.)

För att uttrycka det riktigt ‘Rått’: var i Bibeln står det om att tända ljus som uttryck för bön eller tillbedjan?
Jamen!, allt måste väl inte stå i Bibeln!
Jaså, inte? Varför inte då, i så fall?

Jag saknar det ‘mäktiga bönebrus’ som jag upplevt några gånger i mitt liv, under ‘väckelsetider’, som t.ex. Maranatarörelsen året 1967, eller Filadelfiaförsamlingen i Stockholm andra hälften av 70-talet och en bit in på 80-talet. Nostalgi? Nej, jag tror inte det (är f.ö. rent allmänt allergisk).
Men Psaltaren, Guds stora Bön-och Lovsångs- och Tillbedjans- och Klagans- och AlltVadDuVill -bok av Gudstillvänt tal torde ge utrymme och uttryck för ALLT vad vi kan tänkas vilja säga Gud (och rätt mycket därtill).
I väckelsetider sker allt detta, i en ‘salig blandning’.

Jamen, det kan väl inte vara så farligt att tända ett ljus (“…och låt det brinna … för världens barn,” för det är ju mörkt nu)?
Jo, kanske. På sikt kanske det kan vara det.

Evangeliet är en proklamation, främst en kommunikation i ord, om vad Jesus gjort på korset och i uppståndelsen, och vårt gensvar bör vi inte fumla med, så att det drunknar i något sorts ordlöst drömmande.
Låt oss i stället uttrycka inför Gud vad som ligger på våra hjärtan.
Han vill höra det!