Anders Behring Breivik lyckades mörda 69 människor, de allra flesta ungdomar, på socialdemokraternas kursö Utøya den 22 juli sommaren 2011. Han var ensam, men flyktmöjligheterna var få, och han sköt även mot dem som försökte simma till frihet.

I går lyckades fyra islamister från al-Shabab i Somalia mörda, enligt nuvarande uppgift 147 ungdomar vid universitetet i Garissa i nordöstra Kenya. Man valde bland kristna och muslimska studenter, och slaktade de kristna; tog sig även tid för IS trademark: halshuggningar.

Behring Breivik lyckades överleva; de fyra somalierna dödades enligt uppgift, av kenyanska säkerhetsstyrkor.

Så: vem fördömde INTE Breivik? Ingen, så vitt jag vet. Ingen hade heller några förmildrande ord att säga om honom.

Och nu: de islamistiska mördarna?
Mnjaä – och plötsligt blir allt lite mer komplicerat.
Packet av femtekolonnare ur media och kyrka kommer naturligtvis även här att rycka ut med sin mix av ylanden och förtroliga viskningar och varna för ‘islamofobi’, dvs inte se bjälken i sina ögon.
En del racister kommer naturligtvis att i sina innersta hjärtan tänka att ‘det var ju bara svarta afrikaner’ utan att känna sorg och smärta över att åter ungdomar fått sina liv och framtider utplånade.

När i hela världen skall vi få ett samtal med proportioner!
När skall det mediala och religiösa etablisemanget, som gömmer sig bakom fraser som att “Gud är större,” börja inse att måttet är rågat och synnerligen överflödande?
När skall den omvända racismen kläs av sin nedlåtande mask: den att muslimer (från Afrika och Mellanöstern, med mörkare hy än oss) inte är människor nog att kunna avkrävas mänskligt och samhälleligt ansvar och så ta avstånd från barbariet?