Det fanns de, som profeterade att Donald Trump skulle vinna valet. Det fanns de, som trodde på dem.
Nu gjorde han inte det.
Hur skulle man ha kunna ha vetat i förväg att dessa profetior var falska?
Eller – är det verkligheten nu efteråt som är falsk (fake)?

Profetiorna om Trump verkar ha haft sin bas i en biblisk övertygelse, att Gud råder över historien, och avsätter och tillsätter kungar som han finner gott. Även onda härskare kan tjäna Guds syften.
Men pass upp: poängen i denna insikt är, att “man tar vad man får”, dvs den kung, president, diktator som råkar få makten är i slutändan tillsatt av Gud. Det svider. Alltså även Putin, Erdogan och Prins Salman.

Nu verkar det som att profetiorna om att Trump skulle få en andra ämbetsperiod, av Gud, inte hade denna komponent av “att lämna styret av denna världen i de härskares händer som hamnar vid makten”, utan att man innerligt önskade att Donald Trump skulle bli omvald. Kanske var det av samma skäl som Wayne Grudem före valet 2016 skrev artikeln “Why voting for Donald Trump is a morally good choice”.
Hursomhelst: logiken stämmer inte. Antingen är det Gud som i sin outgrundliga vishet tillsätter och avsätter ELLER så är det vi som i vår iver projicerar vad vi tror blir bäst och försöker få andra att tro att detta skall ske, genom att rösta på ett visst sätt.

Här ställer demokratin till problem för tanken om Guds suveränitet i historien, för poängen med demokrati är just vad ordet betyder, nämligen ‘folkstyre’. Så står det även i den amerikanska konstitutionen. Här kommer dilemmat: om nu folket röstat på ett visst sätt, vad finns det då för anledning att inte tro att Gud råder just genom röstresultatet?
– Ja, men tänk om det var manipulerat? Tänk om Donald Trump blev fråntagen en jordskredsseger? Tänk om hela det amerikanska valsystemet är totalkorrumperat?

Ja, tänk om Gud egentligen ville ha, och ser det som, att Donald J. Trump är USA’s rättmätige president? Om alltså tillvaron, sådan vi uppfattar den, egentligen är fake, falsk? Vad gör vi då åt saken? Ja, att storma Capitolium känns ju då rätt logiskt, även att hänga Mike Pence. Han skulle ju vara kristen och svek Gud och Trump och Guds syften genom att förklara att han tänkte bekräfta valresultatet.
Där hamnade många. En del sitter fortfarande kvar i det. Andra känner sig vilsna nu.

Fanns det inte något bibliskt sätt att kunna bedöma profetiorna om Donald Trump som fortsatt president?
Varför inte det gamla hederliga “av frukten känner man trädet”?
Beter sig en kristen som Trump gjort? Nu tänker jag inte på alla påstådda anklagelser och förestående rättegångar. Dem kan jag inte bedöma sanningshalten i, och avstår helt.
Men jag kan ju tro mina sinnen: mannen har de sista fem åren smutstalat alla sina politiska motståndare, inklusive forna medarbetare som han avpolletterat, med ett språkbruk som totalt fördärvat den offentliga samtalet: det ena invektivet var värre än det andra, så chockerande fräcka att det inte fanns ord för att beskriva dem (nej, Donald J. Trump var inte felciterad, jag kan engelska och har sett direktsändningar). Han har så sölat ned och besudlat och förgiftat det politiska språket, och varit så framgångsrik (70 miljoner amerikaner röstade på honom, Joseph R. Biden fick endast 7 miljoner fler röster) att konceptet spridit sig som ringar; t.o.m. svenska politiker har blivit “frimodigare” i sina nedvärderingar av politiska motståndare. Talar en hedervärd person på det sätt som Trump gjort? Har budet om att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa blivit omintetgjort av himlens Gud därför att hans utvalde tjänare skall ha en alldeles egen gräddfil till makten? Jag tror inte det.

OK, Gud kunde ha låtit Trump få makten ändå. Och då hade vi fått acceptera det.
Men nu blev det inte så.
Eller blev det så – egentligen?

Insikten att vakna upp från en falsk bild av verkligheten är grym.