Jesus sade till de judar som hade kommit till tro på honom:
“Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar.
Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria” (Joh 8:31-32).

Vi kan sätta in oss själva istället för “judar”. Jesu ord gäller lika mycket för oss.
De gjorde anspråk på att vara Abrahams barn; vi gör anspråk på att vara med i en kristen församling; Jesus är inte imponerad, han ser det annorlunda:
“Jag säger er sanningen: Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav” (John 8:34).

Sanningen är inte något vi kan “ha”, bara därför att vi är troende.
Det handlar om att förbli i Hans Ord. Sanningen måste “ha” oss.
Sanning är inte något teoretiskt. Sanning är något man vandrar i, lever.
Med andra ord: Vi blir aldrig färdiga.

Om vi förblir i Jesu ord kommer vi att lära känna Sanningen, och denna skall göra oss Fria.
Så när blir vi “fria”, från “synden som snärjer oss så hårt (Hebr 12:1)?

Bister verklighet: aldrig här på jorden.

Ändå står Jesu ord och löfte fast: “Om nu Sonen gör er fria blir ni verkligen fria” (Joh 8:36).
Nej, det tar aldrig slut, vårt beroende av Jesus, och av den Ande han sänt oss till hjälp.

Därför finns det grund för förmaningen:
“Låt oss då lägga bort allt som tynger
och särskilt synden som snärjer oss så hårt,
och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss” (Hebr 12:1, 2).

Nej, beroendet tar aldrig slut, inte ens i himlen, för det blir tack vare Jesus och på hans meriter vi kommer att vara där.

Ett möjligt kommande Nyårslöfte:
Jag vill bli kvar i Jesu Ord, i Skriften, genom att läsa det ofta, studera det och begrunda det.
Jag vill att den helige Ande rannsakar mig och uppenbarar vad av bråte jag har kvar i mitt liv,
så att jag kan bli friare, och tjäna Jesus bättre.
Jag vill med Andens hjälp vara en lärjunge till Jesus, och förbli det.