Men: skulle det hindra mig från att sörja, och känna upprördhet?
Skulle det hindra mig från att tänka rationellt över situationen?

En man kör en lastbil med vett och vilja in i en grupp människor i Jerusalem. Precis som i Nice och Berlin. Dennna gång backar mördaren även tillbaka över sina offer.

Nu hände detta emellertid i Jesusalem. Och de som mördades var israeler, judar, och dessutom militärer. Jaha!
Då hamnar det hela plötsligt i ett helt annat läge:
Judiska bosättningar!
Roten till allt ont!
Frustration över ockupationen!
Stackars palestinier!

Är världen helt uppochned?

Om vi – för tillfället – bortser från judarnas historiska band till Landet Israel (världen ändå upp-och-ned) och endast tittar på det sena 1800-talets och 1900-talets händelser:
Kolonialmakterna, särskilt England och Frankrike, delade upp MellanÖstern i sina intressesfärer.
Det brittiska mandatet ‘Palestine’ (nuvarande Jordanien och Israel) skulle bli ett hemland för judarna.
Man delade upp det så, att c:a 75 procent öster om Jordanfloden, skulle vara arabiskt, och resterande 25 procent, väster därom, judiskt.
Judarna accepterade detta, araberna inte.
När judarna proklamerade sin stat 1948 (efter en serie händelser i Europa som bär namnet ‘Förintelsen’ – hört talas om det?; tänkt efter vad det innebar?) attackerades de av arabstaterna runtomkring. När stilleståndsavtal (inte fredsfördrag) slöts var östra Jerusalem och Samarien/Judéen (‘Västbanken’) under arabisk kontroll. Under kriget 1967 kom de under israelisk kontroll, liksom de strategiska Golanhöjderna nordöst om Galiléiska sjön.
Vi kan stanna där.

Vad är det nu som säger, att judar inte skall ha rätt att bo och leva överallt väster om Jordanfloden?
Under tiden för jordanskt herravälde (1948-67) var det ALDRIG tal om att upprätta någon palestinsk stat varken på Västbanken eller i Gaza (kontrollerat av Egypten), antagligen helt enkelt därför att den stora majoriteten av befolkningen i Jordanien är palestinier, och alltså redan hade en stat – låt vara inte demokratisk, utan styrd av ett kungadöme som i september 1970 körde ut Al Fatah (‘svart september’).

Dessutom: väst kan tro, eller gärna vilja tro, att palestiniernas hemland skulle vara vara ‘västbanken’, men det är en retorik som endast upprätthålls av Al Fatah-dominerade ‘Palestinska Myndigheten’, vars demokratiska mandat sedan länge gått ut. De folkvalda Hamas, som styr Gaza, är tydligare: HELA landet väster om Jordanfloden skall befrias.
Och det var detta som den ‘hjältemodiga motståndshandlingen’ i Jerusalem ville påminna om, allt under jubel i de palestinska områdena. Hamas jublar, liksom Islamiska Staten, när de utför sina terrormord.

Jag sörjer unga judiska liv – också. Jag fördömer terrormord på oskyldiga även i Jerusalem, naturligtvis.

Och jag vägrar av massmedia vallas in i den fårfållan där alla bräker att det är “Israels fel”, “bosättningarnas fel”. Det är helt enkelt inte sant.

När Indien och Pakistan skapades efter brittiskt tillbakadragande, också i slutet av 1940-talet, skedde det med stora folkomflyttningar enligt hinduiska/muslimska kriterier. I Europa skedde likande folkomflyttningar när nya gränser drogs efter Andra Världskriget.
Det lär vara c:a 700.000 araber som flydde Israel under frihetskriget 1948. Lika många judar fick fly sina arabiska hemland. Vad skulle hända om de araber som inte vill leva under israelisk överhöghet flyttade öster om Jordanfloden? (Jag tror många skulle välja att stanna, om de inte utsattes för terrorpåtryckningar.)

Problemet är inte palestinerna, utan islamistisk terrorideologi, vari inbegripet tesen om att alla judar skall bort från Israel.

Och under tiden bräker alla i samma kör i Förenta Nationerna. Till och med USA är med och sjunger falskt där numera.

Gud, förbarma Dig!