En text som ofta fungerar som probersten för skillnaden mellan protestantiskt och katolskt är Matteus 16: 18a:
‘Jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka.’ (Bibel 2000)  Sammanhanget är att Simon Petrus vid trakten av Caesarea Filippi i norra Israel bekänt Jesus vara Guds Messias.

Grovt uttryckt är den katolska uppfattningen att det är aposteln Simon Petrus som är klippan som Gud bygger sin församling/kyrka på, och att detta fortsätter genom ’apostolisk succession’, dvs att funktionen som klippa för kyrkan överförs till varje ny påve.

Den protestantiska uppfattningen kan i lika grova ordalag sammanfattas som att det är bekännelsen: ’Du är Messias, den levande Gudens son’, v.16, som är klippan, och genom att hålla fast vid sina bekännelseskrifter byggs kyrkan på klippan.

Jag vill föreslå en alternativ variant: kyrkan byggs genom att människor har en relation till Gud.  Det är vare sig Simon som person, eller bekännelsen som sådan som är klippan, utan att en människa bekänner försonaren Jesus (för omedelbart efter denna händelse börjar Jesus tala om sin förestående död och uppståndelse, v.21) som Gud.
Denna genom Guds Ande ständigt förnyade relation mellan människa och Gud hos många individer är det som bygger Guds kyrka.
Alltså är det varken kyrkliga hierarkiers tjänster eller genom protestantiska bekännelseskrifters renhet som Kristus bygger sin församling, utan genom människors bekända relation till Honom.

Evangelium verkar genom personligt ställningstagande i sinnesändring och tro.