Jag tänker här på inriktningen: om han jobbar på att göra sig själv umbärlig (dvs utbytbar, eller rent av någon man kan vara utan), eller om han jobbar på att göra sig själv oumbärlig (dvs absolut nödvändig, just han).

Jaha, och detta skulle alltså finnas med i en arbetsbeskrivning för pastorer? Nej, jag tror inte det gör det. Jag tror inte heller det finns med som punkt i jobbintervjuer eller i någons cv.

Så, den här olika inriktningen fungerar liksom parallellt och oberoende av alla redovisade målsättningar.

Jag menar att en pastor kan jobba för att vara behövd, en absolut nödvändig spindel mitt i nätet; den som skall göra allt och besöka alla; den som alltid skall ha sista ordet – inte därför att han kräver det, utan därför att medlemmarna slutat tänka och ta initiativ, och därför att han till slut fått dem till den positionen.

Eller en pastor kan ha Paulus ord om de andliga tjänsterna i Efesierbreveet 4:12 som riktmärke:
“De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp” (FB),
“Han gav sina gåvor för att utrusta de heliga för deras tjänargärning, för att bygga upp Kristi kropp” (Hedegård),
“Så satte han de heliga i stånd att utföra sin tjänst: att bygga upp Kristi kropp” (Giertz),
“Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp” (SvKB1917).
Dessa översättningar är rätt entydiga i att det är ‘de heliga’, dvs ‘de vanliga medlemmarna’ som skall bygga upp kroppen. Bibel 2000 är lite lurig, men jag vill tolka den på samma sätt:
“De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp” (B2000)

Alltså: tjänstebärarna (om nu den lokale pastorn är en sådan) skall göra de kristna så bra på sin tjänst att de själva blir umbärliga (och kan dra vidare, eller få nya roller, så att Guds rike utvidgas och växer).

För en sak är säker med ombärlighetspastorer: där växer inget.