Nej, det är inte frågan om hur vi skall göra Evangeliet mer tillvänt till dem som lyssnar, till samhällsutvecklingen eller hur det skall paketeras i dagens mediasituation, utan åt andra hållet: för dem som förkunnar.
För om det är så, att buskapet om Jesus’ död och uppständelse (1 Kor 15:1-5) inte predikas annat än som ett sekundärt bakgrundsbudskap till andra ämnen, då måste det ju vara så att Evangeliet inte är relevant för predikanten.

Och vad kan detta i så fall bero på?
Svaret är inte alls svårt.
Då måste det naturligtvis vara så, att Evangeliet inte är relevant för predikantens gudsbild: bilden av en Helig och Kärleksfull Gud finns inte där i hans medvetande, eller har bleknat som ett gammalt fotografi där man knappast kan urskilja anletsdragen: “skulle det där verkligen föreställa farbror Otto?”

Sorgligt.