Jag försöker fortfarande orientera mig i kyrklig geografi:

Liksom Paulus skrev till en geografiskt lokal församling, den i Korint, på Peleponesos i södra Grekland, så bor jag och du på någon geografisk plats.  Inte svårare än så, eller hur? Och samtidigt så definitivt i tid och rum!  Så efter att ha övervägt trons innehåll, samfundens faktiska förekomst och vår fria rättighet i förhållande till dem, är det alltså utifrån vår egen situation, här och nu, som vi måste orientera oss.

Och Kristi Kropp, den universella Kyrkan/Församlingen, har bara lokala utgestalningar av människor som bekänner sig till Herren Jesus Kristus, Guds Son och Frälsaren. De är mina syskon och medarvingar av Guds oförtjänta Nåd, alldeles oberoende av vilka samfund de lokala församlingar tillhör, som de är med i.

För vad är egentligen en lokal församling?  På ett sätt (om inte kopplingen till samfundet stipulerar en annan och hårdare bindning) är de bara ideella föreningar som är juridiska personer av den anledningen att de skall kunna äga fast egendom och kunna agera som arbetsgivare åt personal.

Tyvärr har nog ofta den egna lilla lokala (i juridisk mening) församlingen fått alldeles för stor betydelse i människors sinnen; ibland nästan jämställts med Församlingen i meningen Kristi Kropp; en sorts ‘frikyrklighetens Mariadyrkan’.

Tyvärr har nog sällan pastorer och präster varit lika måna om helheten som Paulus: han ville inte befästa ‘troheten’ hos dem som ‘höll sig till honom’ (= endast det egna samfundet), utan snarare visa på att all sådan partisöndring  är synd.

Paulus ville frigöra människor lokalt att ta till sig av rikedomen i Kristi Kropp: “allt tillhör er!”

Varför ser vi inte mer av den generositeten idag? Det är en genuin fråga: varför?