Nej, jag tänker inte konvertera.
Min fråga gäller något annat.
Jag, liksom du som inte är medlem i Romerskt-Katolska Kyrkan får nämligen inte ta nattvard där.

Visste du det?

Om du är med på en gudstjänst i en katolsk kyrka, och går fram till nattvardsringen skall du då lägga högra handen på ditt hjärta, som tecken på att oblatfatet skall passera dig.  Däremot kommer prästen att välsigna dig.

Är inte detta fint, då?
Jo, om du vill se det så.
Men en katolik får delta i brödbrytelsen i vilken frikyrka som helst.
Andra kristna får emellertid inte delta i den katolska mässan.

På sätt och vis (för att vara snäll) accepterar alltså Katolska Kyrkan varken mig eller dig som (riktiga) kristna.
Jag (och du, hoppas jag) accepterar fullt ut varje annat syskon i Herren i vilken kyrka det vara må.

Detta är en aspekt på Ulf Ekmans (uttalade avsikt om) konvertering till katolicismen som kanske är litet svår att smälta: genom att ställa sig under dess Läroämbete kan han inte längre fullt ut ha gemenskap kring Herrens Bord med andra kristna (inklusive dem från Livets Ord).  Detta inte är en perifer fråga, och en förståelig orsak till att broder Ulfs beslut skapar förvirring, inte minst bland  invandrarpastorer (Dagen 2014-03-14) med erfarenhet av innebörden i katolska kyrkans praxis.

Hur skall man då bli accepterad av Katolska Kyrkan?
Jo, genom att acceptera och bekänna dess Kyrko- och Ämbetssyn, dvs dess auktoritet, inte minst påven som Kristi Ställföreträdare på jorden, och på vilken Jesus bygger sin församling, enligt dess lära.

Just detta tror jag blir en svår nöt för Livets Ord, och något som gör att man måste ompröva den auktoritativa ställning som dess Pastorer kommit att få – när nu dess tidigare ledare  ‘ställt sig under’ påven.
Ser du likheten mellan påvens totalitetsanspråk ex kathedra ’å ämbetets vägnar’ och den lojalitet med ledare som präglat LO?

Men även andra rörelser som t.ex. Trossamfundet Pingst har anledning att ompröva.  Nu har det blivit så, att de församlingar som inte söker medlemsskap där, är utestängda från det som tidigare var Det Gemensamma, t.ex. LP-verksamheten, PMU.
Inte minst i vigselrätten syns detta.  Pastorer, vars församlingar inte är med i Trossamfundet, fråntas denna.
Du måste alltså gå med i organisationen Pingst innan den accepterar dig.
Ser du likheten med Katolska kyrkans inställning angående att neka mässans nattvard och Pingsts nekan i andra ting?
Summan av samtalsdagarna om dop och medlemsskap tycks vara att ”sammanhållningen,”  i klartext: anpassningen till det Ledarna bestämmer, är viktigare än allt annat.

Så hur gör vi då?
Förändring innebär kris.  Det grekiska ordet krisis har den dubbla innebörd som även finns i det svenska ordet för  ’dom’: frikännande eller fällande.  En kris är alltså en möjlighet.
Möjligheten består, tror jag, i att fortsätta bekänna Kristi Kropps enhet, trots olika (!) maktambitioner att ensamma företräda densamma, i grandiost stort eller i futtigt smått avseende.

Jag accepterar kristna bröder och systrar i såväl Katolska Kyrkan som i Livets Ord, och Trossamfundet Pingst, men jag förbehåller mig rätten inte göra min frälsning beroende av människor, utan att tro och tänka själv.

Det tycker jag även du skall göra.