Vad är det som gör, att inte bara i Romersk-Katolska kyrkan, utan även i protestantiska kyrkor, man definierar Kristi Kropp utifrån sakrament och ämbete?
Talade Jesus om sådant?
Om Han nu inte gjorde det, varför då tillmäta traditionen om hur det hela utvecklades så stor vikt?
Varför?
Om nu Jesus talade om den personliga relationen till Fadern, och om sig själv som Vägen, varför då dessa mellansteg av ‘förmedlad nåd’?
Om brevförfattarna i Nya testamentet visar hur tron på Jesus sätter oss i förbindelse med trosgrunden i Hans människoblivande, död, uppståndelse, himmelsfärd och förbön – varför då upphöja kyrkan som institution, dess ämbeten och sakrament till frälsningsvillkor?
Varför ens röra sig i den riktningen i teologisk och praktisk utveckling?
Varför?
Kyrkan är en skapelse av apostlarna och den helige Ande. Som det utvecklats kan man ju ibland undra vad kyrkan, kyrkorna är för nåt.
Ändå så finns det ord av Jesus att falla tillbaka på. Han gav apostlarna uppdraget att gå ut och lära alla folk, döpa dem, undervisa… Han instiftade också nattvarden där den sista kvällen med gänget.
Så, ja, någon form av organisation behövdes. Egentligen är det ju häftigt med det som kallas apostolisk succesion. Några kyrkor, katolska, ortodoxa, anglikanska och den lutherska i Finland o Sverige ( och dess missionsfält)har en obruten kedja av vigning och handpåläggning sen apostlarnas tid.
Jag kan också känna en lust till “det fria”. Men ser man tillbaka så har det sällan funkat. Uppflammande väckelser som i bästa fall hållt nån generation, sen har man tvingats organisera sig för att undvika anarki. Till slut så verkar bara de klassiska kyrkorna överleva.
Kära kyrksyster!
(för så måste du väl tilltalas!:-)
Har du läst Sven Lidmans företal till (hans översättning?) av Augustinus Bekännelser?
Där liknar han kristet liv vid den värme och det ljus som en levande vulkan genererar i form av lavaströmmen. När vulkanens aktivitet avtar stelnar lavan, och man kan använda den som byggnadsmaterial.
Som med alla metaforer får vi akta oss för att tillämpa den för långt, men Lidman menar, och jag tror du håller med, att organisationerna inte ÄR det kristna livet.
Var finns då Kyrkan/Kristi Kropp i detta?
Du skriver om ord av Jesus att falla tillbaka på, men om dessa skall tolkas som initiering av institutioner; ja: det är det frågan gäller.
Så till vida har du rätt i att skalet inte är livet. Men skalet kan behövas för att rymma livet.