Förre Stockholmsbiskopen, tillika framför allt Paulusforskande NT-exegeten Krister Stendahl, sade en gång att han aldrig vid middagssamtal frågade sin bordsgranne “Och vad sysslar du med då?”

Han menade att vi med denna typ av fråga förminskar varandra och möjligheten att tillsammans upptäcka väsentligheter i tillvaron.
Förmodligen hade han rätt.

I stället förordade han en annan fråga, typ: “Och vad har du tänkt på sista tiden?”

En sådan samtalsöppning gör att medmänniskan definieras som något mer än på vilket sätt hon förtjänar sitt uppehälle, vilket kanske inte alls var hennes förstaval, utan något som omständigheter i en ofullkomlig värld ledde till.

Och vägen därifrån går genom ordspråk som: “Jag är inte där mina skor står, utan på väg dit mina visioner bär mig.”

Låt oss inte hindra varandra genom att sätta etiketter på varandra, etiketter som automatiskt stämplar positivt eller negativt beroende på trender och sociala konventioner, och som förminskar och låser.  Människan är alltid större än det hon gör.

Låt oss istället lyssna till vad som inspirerar eller bedrövar den andre!  Kanske skulle allas vår vardag bli intressantare då!