När vi etablerat vårt grundläggande och förblivande behov av Hjälp för att förstå andliga ting, så kanske det är dags att titta på vad detta med ‘andliga ting’ kan vara för något.
Finns det andar? Finns det väsen utan mänskliga kroppar, men som är verkliga, med intelligens och vilja och känslor?

Det är nog bara i Västvärlden som man behöver ställa den frågan (och få ett höjt ögonbryn eller en fnysning som ‘Nej, naturligtvis inte’ till svar).
Det finns andliga väsen.

Goda andliga väsen kallas änglar, och är utsända till hjälp och skydd för dem som håller på att bli slutfrälsta.
Onda andliga väsen kallas onda andar eller ‘demoner’ och är också högst påtagliga. Paulus undervisar i Efesierbrevet kap 6 som att de finns i olika klasser. Det otäcka med dem är att de är sin herre (satan, djävulen) lik. Deras känsloliv är inriktat på onska. De älskar att såra och göra illa, att förgöra och förstöra. Deras vilja är inriktad på att göra det onda. De vill inget hellre. De är intelligenta; mycket smartare än vi människor. Vi kan inte matcha dem i intelligens. Och den använder de till att kamuflera sig och att förvilla; inget öppet stridande här! Infiltrering och förklädnad: “som ljusets änglar,” säger Bibeln.

Vilken hemsk (och sann) bild! Vad göra?
Det enda raka är att inte ha något alls med dem att göra, dvs: att inte rikta sig till någon typ av andlighet som inte har med Den Helige Ande att göra (som t.ex. att rikta sig till avlidna i böner eller seanser; ett favoritområde för den onda andevärlden att infiltrera, beblanda sig med och förskapa sig inom: helgondyrkan är farlig av det skälet).

Och hur vet man att man har med Den Helige Ande att göra?
Enkelt:
“Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud.” 1 Joh 4:2 (Sammanhanget gör min poäng bara starkare.)

Inkarnationen, således. Att Gud blev människa i Jesus.
Det är det ena kännetecknet på god andlighet. Det finns ett till.