Hur bygger Kristus Sin församling?
(Ja, det personliga pronominet är starkt markerat i den grekiska grundtexten)

Oftast ges två svar: den katolska, där klippan (Matt 16) är påven, respektive den protestantiska, där klippan är läran.

Men vad är det som händer i samtalet mellan Jesus och Petrus, det som Matteus återger i kap 16?
Jesus undrar vad folk säger om honom; vem han är.
Förslagen är fler.
Och ni? säger Jesus, vem säger ni att jag är?
Det är då Petrus avger den rika bekännelse som Jesus säger att han inte kommit på själv, utan att Fadern i himlen uppenbarat för honom:
“Du är Messias, den levande Gudens son.”

Vi har här två komponenter, som båda rymmer något av såväl den katolska uppfattningen som den protestantiska:
det är en människa som framsäger den, och
det är en läromässig utsaga.

Men vilken är då poängen?
Att vi inte kan förlita oss varken på människor eller på läror som ett skydd mot en personlig relation med Gud.
Jag tror Jesus bygger Sin församling på den klippan, att Gud uppenbarar Jesus för en människa.
Klippan är alltså en relation till Gud.
Relationen består inte i våra försök, förmågor, önskningar, ansträngningar eller allmänt goda vilja,
utan i Guds förekommande, tillmötesgående kärlek:

Ty så älskade Gud världen,
att han gav sin enfödde Son,
för att var och en som tror på Honom inte skall förgås,
utan ha evigt liv”