Klarar vi oss utan den Helige Ande?
Lämnar vi Bibelns horisont på den frågan verkar det fullt möjligt.
(Se föregående blogginlägg)

Kan man t.ex. tro på Jesus?  Jodå, men det är klart, att visst efterhandskonstruerade Nya testamentets författare, vilka de nu var,  och när de nu kan tänkas ha skrivit; mycket har naturligtvis blivit redigerat, när de applicerade utsagor i Gamla testamentet – fast dessa ursprungligen hade andra, allmänreligiösa syftningar – på Jesus och framställde dem som om att de skulle vara profetior om Messias, och för övrigt fanns det ju många uppfattningar om Messiasgestalten.  Och Guds Son?  En oerhört komplicerad fråga med många bottnar, där nog ingen riktigt förstår…

Kan man tro på Bibeln?  Ja, här får vi förstås akta oss så att vi inte blir bokstavsdyrkare, och tillbeder en bok!  Tro på Bibeln förresten, vad menas med det, egentligen?

Och detta med att leva ett liv som inte är dominerat av syndanaturen?  Nja, vill skall nog vara väldigt försiktiga med att upprätta någon sorts syndakatalog igen.  Vi får absolut inte bli dömande!  Vi får nog acceptera människor som de är, med fel och brister, för vem är fullkomlig?

Att vittna och predika: skulle vi klara oss utan Anden?  Ja, gör vi inte det redan, rätt väl?

Så visst, den helige Ande är rätt onödig, ett besvär och ett orosmoment egentligen bara, när vi skall förverkliga oss själva och använda Gud för detta ändamål, eller bara vara kristna för att vår omgivning är det och för att det är lugnast så, bara man får vara ifred.