Det pågår ett samtal om helgelse på Dagens spalter.
Jaha, det kanske du inte visste?
Men det handlar om det kristna livet, hur det skall gestaltas, alltså om lärjungaskap och efterföljelse, att bli alltmer som Jesus.
Detta innefattar alla livets områden, för Gud är Hela Livets Gud.
Det var Han som skapade oss. Han återlöste oss också från det uppror, den överträdelse, den vilsenhet och mållöshet som kallas synd och som plågar oss människor på så många olika sätt.
Men vår uppgift är alltså att bli lika Jesus, kosta vad det kosta vill.
Ungefär så.
Hänger du med?

Det nu pågående samtalet handlar om ifall vi skall avstå från att följa Jesus och Hans Ord (ja, Jesus och Hans lärjungar har ju sagt en hel del) för att det skall bli lättare för icke troende att tro.
Inte helt logiskt, eller hur?
Tycker inte jag heller.
För om de nu kommer till tro, skall de då också avstå från att bli Jesus efterföljare för att andra också skall kunna tro?
Hur var det med Paulus, t.ex? Han blev ju allt för alla för att i alla händelser vinna några. Men samtidigt led han förfärlig förföljelse, och verkar inte ha gett upp lärjungaskapet, så han kan inte vara ett bra exempel; nej faktiskt motsatsen. Han skrev en hel del och tyckte en hel del om det kristna livet, alltså om helgelsen.

Nåväl, Olof Edsinger har skrivit två bra artiklar om detta:
“Troheten kan medföra lidande” Dagen 140618 och
“Inte kallad till smidiga vägar” Dagen 140815.

Den senare artikeln är ett gensvar till Greger Anderssons invändningar.
Edsinger får stöd av Ola Samnegård i sakfrågan, medan jag själv undersöker moralen i Greger Anderssons sätt att argumentera.

Och vad handlar då detta samtal om rent konkret? Det är egentligen rätt oväsentligt. Det kunde gälla vadsomhelst.
Den stora frågan är om vi är avskilda, överlåtna till att likbildas med Kristus, sådan Han framställs i Sitt Eget Ord.