Åter ett medialt koduttryck (se gårdagens blogginlägg).

Vad det är som är viktigt är inte viktigt, utan snarare något annat, vanligen att “samtalet måste fortsätta.”
Och samtalet måste fortsätta när man inte vill ha en uppfattning i någon trendmässigt icke gångbar fråga, som t.ex. den om homosexualitet. Då är det viktigt att samtalet får fortsätta.

Och samtal är ju bra, eller hur? Vem vill inte samtala? Det är ju viktigt, eller hur?
Alltså är detta en tidsvinnare, tills dess det blir gångbart att ha en trendmässigt acceptabel uppfattning och samtidigt för de egna leden (visa sig) kunna hålla fast vid kärnvärden, dvs nå fram till en position som man kan “känna trygghet med” (gårdagens blogginlägg).

Men det ÄR viktigt att samtala. Synd bara att uttrycket occuperats av undflyende retorik.