Jag fortsätter undersöka vad jag själv menar med orden Evangelisk, Karismatisk och Lärjungaskapande.
Vet jag inte det?
Jo, ungefär, men innan man sagt eller skrivit vad man menar, så är det mesta lite diffust för en själv.
Det är i alla fall min erfarenhet, och jag tror den delas av flera.
Först när man givit ord åt tankar går det att gå runt dem och titta på dem, särskilt om andra också gör det, dvs om det blir ett samtal. (Jag är inte folkhögskollärare för inte.)

I inlägget tidigare, Evangelisk 1, utlovade jag en jämförelse mellan Evangelisk och Evangelikal.
Distinktionen är svår; detta är mitt bidrag:

å ena sidan är Evangelisk ett Svenskt uttryck och Evangelikal ett Engelskt.
Evangelisk heter helt enkelt Evangelical på Engelska (ordet Evangelic eller motsvarande finns inte, såvitt jag vet).

Nu skulle man kunna tro att Evangelical (på Engelska) står i motsatsförhållande till Sacramentalist (ord definieras ju ofta genom sina motsatser, eller vad de inte betyder). Men det är inte så enkelt, för den starkaste delen av The Evangelical Movement i t.ex. England finns inom den Anglikanska kyrkan, som ju är ‘sakramentell’ i en mening (även om Anglikanska kyrkan tillåter – till skillnad från den monolitiska Svenska Kyrkan – olika tyngpunkter och synpunkter).

Så tillbaka till den svenska situationen. Kanske kan man föreslå att ordet Evangelikal på Svenska används av dem som menar att Evangeliet bör stå i fokus, och betyda vad Nya testamentet säger att det gör, till skillnad från olika typer av andra betoningar?
Jag tror också att Evangelikal på Svenska används av dem som förutsätter ett personligt ställningstagande genom omvändelse och tro.

Varför använder jag då ordet Evangelisk? Dels därför att det är ett naturligare ord i svenska språket, men också av samma anledning som jag låter en svensk flagga vaja från vår balkong: racisterna skall inte ta vår svenska nationalsymbol från oss!
Ordet Evangelisk bör på samma sätt fyllas med gott innehåll och restaureras till vad det urspungligen betydde.