Evangeliets stora tema är förlåtelse för synd.
Innan jag utvecklar det mer, först några bloggar ytterligare om Lärjungaskapande i relation till detta.

Det har funnits en syn på lärjungaskap som hållits upp som ett sorts alternativ till syndaförlåtelse genom ställföreträdande försoning genom Jesus’ död.
Enligt den synen var Jesus en Stor Lärare, vars undervisning man skulle försöka tillämpa; ja, kanske till och med härma Honom i Hans liv. Här ligger hela tyngdpunkten på människans förmåga till engagemang och försakelse.

Men denna syn kan omöjligt fås att överensstämma med evangeliernas tyngdpunkt på Jesus’ lidande i Jerusalem, och för övrigt Hans upprepade förutsägelser om detta i evangelierna. Till och med när Petrus lyckas ge en sann bekännelse av Jesus som Messias och Guds Son, varnar Jesus för att han ändå inte förstått detta på rätt sätt (Matt 16 med paralleller).

Så: att vara lärjunge till Jesus, och att tala om det på ett sätt som är Lärjungaskapande, innefattar såväl Evangeliet som Anden (karismatik).
Att vara lärjunge till Jesus börjar med nödvändighet med omvändelse (sinnesändring) och tro (tillit); med en identifiering med Jesus’ korsdöd och uppståndelse; med att ‘bli frälst’.